Är det bara jag som ibland kan känna att man vill ställa sig å bara skrika rätt ut !
Skrika ur sig all skit å bara få lätta på trycket ?
Det må ju vara bättre det än att kasta tallrikar, el slita ner gardiner å bara få förstöra när man är på det humöret el när det river å sliter i själen som värst.
För det gör det.. River å sliter inuti som om ett Odjur vill ut..
å man vet inte vart man ska ta vägen när det känns så.
Det e så jävla lätt för andra att vifta bort sånt som inte syns på utsidan.
Lätt för dem som aldrig känt nått liknande, som inte har en aning.
Igår hade vi morron möte på jobbet å jag satt i hörnet på soffan i allrummet å försökte lyssna på nån genomgång av individuell budget å mål osv.
Minns att alla skrattade åt nånting men jag kunde inte begripa vad det var som var så roligt.
Jag hade fullt upp med att bekämpa kaoset inombords.
Jag kände att min kollega Siv som satt brevid mig tittade på mig flera gånger å sen kände jag hur tårarna rann.
Skynda mig upp å storma ut från mötet innan alla märkte nått..
Har en egen liten vrå jag brukar gå till om jag måste vara ifred på jobbet.
Samla mig tillräckligt för att gå ut till min plats å ta på mig jacka å skor å skynda mig ut innan det brast igen.
Kunde inte ens säga nått till chefen, men han behövde bara titta på mig å så nickade han.
Det var gårdagen det..
Idag tog jag Elses råd och ut å promenera.
Det är bra när man har ångest.
Else är vår företagssjuksyster som vi kan ringa till när vi är sjuka el mår dåligt å kan få råd å tips.
Hon tyckte att jag skulle få en tid hos doktorn så fort som möjligt det är inte så lätt när man inte ens kommer fram till telefonkön ju.
Varför kan det inte få vara bra nu.
Jag förstår inte vad det är som händer å varför..
Bara att jag blir väldigt rädd själv när det känns såhär.
/A.
