Så Äre !

Helt solklart !

Plötsligt Hjärtstopp

Varje år drabbas 10.000 personer av plötsligt Hjärtstopp.
Endast 500 av dessa överlever.
Som tur var är min bror en av dem tack vare att de hände på rätt ställe ( i närheten av en Hjärtstartare ) och inte minst snabb hjälp från Johanna och hennes kollega.
De sa att han var borta i 12 min innan de fick igång han igen.
Enormt Trauma för hela familjen.
Vad hände ? 
Hur kunde det hända ?
Är han sjuk ?
Kommer det hända igen ?
Tänk om det hänt någon annanstanns ?
Tänk om han hade gått bort ?
Alla dessa tankar å funderingar som snurrar i huvudet.

Jag å Nubbe åkte givetvis till Sundsvalls sjukhus.
Mamma & Pappa var utomlands.
Vi sa inget till dem. Det skulle bara förstöra deras semester.
Och det gick ju bra.
Tack Gode Gud, det gick Bra.

Här kan ni läsa om det:
Johanna räddade sambon Peters liv

De går Utför..

Första bilden igår..
De andra  2  idag.
Nån månad till å det 2 meter Snö, -27 och Drivis.

Tremänningarna

Här sitter Albin & Ida med sin Tremänning Bella i mitten :)
Mitt kusinbarn. Himla snidig unge :)

Tankar & känslor

Var tvungen att åka ut en sväng till Svegsjön sedan jag joggat el-ljuspåret. 
Mycket tankar å känslor att försöka få nån rätsida på.
Dethär med att träna och jogga är nått jag började med sedan jag träffade Daniel. 
Ja, Det är hans namn och vi har träffats/dejtat sedan en liten tid tillbaka & han har 3 barn.
Jag vet inte riktigt hur det gick till faktiskt.
Men som jag berättade tidigare mådde han jättedåligt i en period pga skilsmässa. 
Han är vår Chef och det är han som leder, tränar och motiverar oss att hela tiden bli bättre i vårt arbete. 
När han tappade i vikt och inte mådde bra var det något som alla märkte av då vi står varandra ganska nära på vårt arbete.
Han är en person som Alltid finns där för alla andra och hur han orkar med allt drama som många av oss orsakar, både på jobbet & privat det är för mig en gåta. 
Men han fanns Alltid där och jag ville bara att han skulle veta att jag kunde finnas där för honom också om han behövde det. 
Jag trodde faktiskt aldrig att han skulle öppna sig för mig men det gjorde han om än väldigt försiktigt i början. 
Väldigt rädd och jag skulle nog säga ovan att belasta någon annan med Sina tankar och känslor.
Och på den vägen blev det. 
Han visade sig vara så mycket mer än jag trodde under ytan och att han ville dela det med mig var något jag visste var väldigt få förunnat.
Efter en tid började han må bättre och blev gladare igen och jag minns att han sa att jag var en stor del i det.
Efter det tog det en lång stund innan jag fattade att de skämtsamma hintarna som kom lite då och då betydde att han tyckte om mig.
Det ena ledde till det andra och när jag hjälpte honom med veden så blev det sakta början på något mer.

Vi har som sagt dejtat sen i början av Juli.
För mig fortfarande Nytt, skört och helt enkelt väldigt omtumlande.
Hur kan han, som enligt mig skulle kunna få vem som helst vilja ha någon som mig ?
Skilsmässan har knappt gått igenom än och jag är 7 år äldre än honom.
Menar han verkligen Allvar ?
Har han kommit över sitt ex ?
Tycker han verkligen om MIG ?
Vill han verkligen ha MIG ?
Stör Åldern inte honom det minsta etc etc ?

Tusen tankar, funderingar å känslor innebär det för mig, medans allt verkar så enkelt å självklart för honom.¨
Jag kan inte förstå det ? 
Hur kan han ta det hela med ett sånt lugn medan jag själv håller på att få en stroke ? 
Det är för mig en gåta men han är helt cool.
Allt jag egentligen vet och försöker hålla fast vid är att jag tycker om att vara med honom, prata med honom.
Jag tycker om hur han får mig att känna, må och skratta.
De jag inte är speciellt förtjust i är hur starkt han påverkar mig varje gång han är nära. 
Jag blir fumlig å klantig å det blir bara en massa tok så fort han är i närheten. 
Som när jag skulle gå till kaffe automaten i köket å ta en kopp choklad och han kommer efter för att ge mig en gos.
Jag var tvungen att gå å hälla ut det jag fått i koppen för jag hade inte en aning om vad jag tryckt på för jävla knapp.
Jag tror det var kaffe å jag hatar kaffe !
Sånt får varningsklockorna att ringa hos mig.
Tycker inte om att tappa kontrollen.
Jag är ett kontrollfreak och då blire kaos för mig.
Nog om det.
Medan jag satt där å försökte bena ut denhär känslostormen så tog jag i allafall denhär bilden.
Å inte blev jag nå klokare efter de heller..