Björnberget

Idag tog vi en promenad från vägen upp till Björnberget.

Jag, Magnus & Enoch som fick sprina lös.

Varm dag så vi höll lite extra koll efter huggormar.

Vanligt med dem längs hela bergskedjan om kan kalla alla toppar å kullar det.

Vi gick stjärnfallet upp vänster sida där, fikade på toppen och gick andra sidan ner. Och nästan nere vid stugan, så kom det en huggorm rakt över stigen. Som tyr var sprang Enoch en bit framför oss och märkte ingenting.

Fin utsikt. Fin Hund.

Fjällridning i Vemdalen

Vi har fått en ny vikarie på jobbet sedan typ 8 mån tillbaka vid namn Marica. Hon flyttade från Njurunda till Sveg och har sadlat om från att ha jobbat på bolagsverket i sundsvall till att nu jobba inom vården. Hon har en vuxen son som bor i stöde och föräldrar som bor i Ljungaverk.

Hon är enkel, lättsam och rolig och vi blev vänner från första stund.

Nu har vi från tidigt i vår planerat att åka till Vemdalen en dag i sommar och rida upp på fjället.

Trumvallen Fjällridning is the Place.

Det finns olika turer att välja, från nybörjare till van ryttare, 

Ja ni får själva titta in och kika runt.

Här kommer vårat äventyr. 9-10 Juni.

Vi valde Rookieday med en övernattning.

Vi var ute i god tid och var där först av alla.

Efter ett tag kom ett par från stockholmstrakten tror jag.

En man som gett sin fru denna upplevelse som födelsedagspresent.

Han hade aldrig tidigare ridit och hon var också nybörjare.

Vi kände att vi genast passade in med dem trots att vi båda ridit tidigare. Men för min del var det ju 100 år sedan och jag hade aldrig ridit så länge nån gång tidigare.

Sen kom 2 erfarna kvinnor också från stockholmstrakten och vår Guide.

Vi fick hjälp med att göra i ordning hästarna innan.

Det var Westernsadlar, som vägde över 20 kilo och tillhörande utrustning som man hade noll koll på.

När de var klara beslutade vår guide Jenny vilken häst som skulle till vem.

Jag fick Black och Marica fick Bailey som var störst. 

Men jag tyckte Balck var minst lika stor.

När vi skulle upp på dem fick vi använda en pall och fastän vi stod längst upp på pallen blev nästa kliv upp till stigbygeln innan man kunde gränsla hästen.

Otroligt muskulösa kolosser till hästar !

Här står några av dem på rad.

Bailey

Black

Här ovan. Marica & Bailey redo för avfärd.

Min häst hade förutom mig även packväskor med ved på ryggen.

Minns då att bara utrustningen vägde över 20 kilo.

Jag var orolig för att de skulle bli för tungt men det var inga problem sa vår guid.

Det kändes ovant å vingligt på hästryggen innan vi kom iväg.

Och man fick inte hålla i sig i westernknoppen på sadeln heller.

Tyckte jag lyckades med det ganska bra.. och höll mest bara tyglarna på en stig genom tät skog tills vi kom till något som liknade raviner och det var några st. Tänkte att: Dehär kommer aldrig att gå !

Det gick ju rätt ner, på en stenig stig.

Hade jag inte hållit i den knoppen påväg ner el upp ur ravinerna så hade jag ramlat av och jag var inte ensam om det.

Jag måste bara säga. Vilka fantastiska hästar. 

Dessa gigantiska muskelpaket hade inga som helst bekymmer med den terrängen. Dom var faktiskt otroligt smidiga att ta sig fram tom där vi skulle ha svårt att gå. Ja, det var helt otroligt !

Min häst kunde inte låta bli att ta en mumsbit av varenda grönväxt vi passerade och en gång vek han av rätt in i skogen från ledet en vända innan vi kom tillbaka lite längre bak.

- Nu kommer vi igen uppmärksammade jag de andra på då han bara klev rakt in i ledet igen.

Väl uppe på fjället fick vi sprida ut oss och rida som vi ville så länge det var åt samma håll bara.

Vilken frihetskänsla !

Efter ett par timmar stannade vi på fjället för att äta soppa som vi värmde över öppen eld.

Hände lite när vi skulle kliva av där.

Jag slängde benet över huvudet  och tänkte glida ner men ridbyxorna sög fast med sin skoning så jag hängde raklång med benen sprattlandes på sidan av sadeln. Men jag landade på benen i alla fall.

Som ovana ryttare hade man rejält ont i knän/ben vid det laget.

Jag sparkade fötterna ur byglarna och rörde lite på benen innan jag gled ner men Marica gjorde inte det och klev av med ena foten i stigbygeln och det var lååånt ner till marken så hon landade i mossan på ryggen:

- Jaha, det gick ju bra dedär säger hon.

Den kommentaren skulle vi komma skratta åt långt in på kvällen/natten sen.

När vi ätit soppan som var jättegod satt/låg vi en stund på fjället.

Började så smått oroa sig hur man skulle komma upp på hästen igen utan något att kliva upp på.

Var väll ungefär det jag funderade på när jag låg här.

Men det gick hur bra som helst då det lutade så pass.

Vägen tillbaka var dock en mardröm. Smala, branta stigar ner från fjället där det var lätt att klämma benen mot träd, el fastna i grenar.

Några hästar knäade i branterna och man var fullkomligt utmattad efter att ha spänt kroppen hela vägen ner.

Väl tillbaka satt jag kvar längst på hästen innan jag vågade kliva av, osäker om benen skulle bära el inte.

Senare samlades vi på en jättemysig fäbovall med båda gamla & modernare hus. Vi satt och pratade och drack kava runt ett stort bord på gräsmattan och åt sedan grillat tillsammans inne runt en stor eld.

Senare fick vi basta och bada tunna om vi ville men vi ville bara gå och lägga oss.

Men gud vad vi skrattade och fnissade innan vi väl somnade.

Här inne åt vi middag runt elden

Vår sovstuga

På morgonen bytte vi kontaktuppgifter med de andra vid frukosten innan vi åkte hemöver igen.

Vi hade ingen brådska hem så vi utforskade både vemdalen & hedeviken innan vi kom till sveg igen.

Och konstigt nog hade jag ingen träningsverk efteråt.

Vi bestämde dock att vi skulle ta en kortare tur nästa gång, för självklart ska vi iväg igen.

STORT TACK TRUMVALLEN FJÄLLRIDNING !