Brustna Vingar..

Är något jag haft länge nog nu.
Jag tror tiden har kommit för att pröva dem igen.
Jag kan ju inte annat än störta, el hur ?
Då är det bara att upp å hoppa igen.
Det är dags att stå på egna ben nu och montera bort stödhjulen.
Alla behöver stödHjul ibland, och det Är ok att be om hjälp.
Troligtvis var det dock det svåraste jag någonsin har gjort.
Bett om hjälp.
Men jag gjorde det.. och det var ok.
Och jag öste och han Lyssnade.
Jag har fått pratat om det tidigare, men det är två helt skilda saker att prata om det än att få skriva av sig det.
Jag har svårt att tala om sådant, det tar en kvart att få fram en mening och sedan kommer tusen frågor innan man ens börjat.
Skriver man är det bara att ösa tills det tar slut.
Vad hände ? Vad tyckte, tänkte å kände jag då ?
Och Hur tycker, tänker å känner jag nu ?
Tänk att det kan göra så stor skillnad att få skriva.
Du tror det är bearbetat när du pratat om det men du fick aldrig Chansen att tala färdigt.
- Ös, bara Ös sa Han.
- Men, jag har Öst färdigt nu sa jag.
- Ja, men till Nästa gång.

I dagens samhälle är det inte så lätt att hitta någon som bara vill/kan Lyssna. Sedan måste det vara någon som man känner förtroende för helt å fullt. Det är inte heller vem som helst.
Vissa människor bara Har det, och det har han.
Han är Mitt Bollplank.
Att ha någon som vet och förstår, det betyder allt.
Ibland kan jag känna det som att han Läser mig som en öppen bok. 
Han behöver bara titta på mig och han vet.
Lite skrämmande, men också en Oerhörd lättnad.
Jag tror han vet mer om mig än min bästa vän gör.. men det är Ok.
Det stannar hos honom.
Han ska jag vara rädd Om.

Jag känner mig Fri. Fri för förta gången på mycket länge.
Jag har levt i en bur alldelse för länge nu. 
Det är dags att kasta sig ut..
Jag må vara rädd för att be om hjälp, men jag är räddare för att bli satt i bur.

Han bad mig sluta upp med att Tacka hela tiden.
Men Det är bland det viktigaste som finns. 
Att kunna säga Tack, och Speciellt då.
Om inte annat så är det Viktigt för en Själv.
Känns som om en börda har tagits från mina axlar och jag är Glad. Ja, jag är Glad.
Tusen Tack för att du finns och för att du lyssnar.
Utan dig vore jag Vilse i Blåbärs-Snåret.