Biten

Jag kompade ut hela Torsdagen och for hem efter jobbet på Onsdag. Stannade till i Fränsta ett par timmar "hos min andra familj" och pratade å fikade. Och för att titta till lilla Grynet efter operationen.

Å Mira blev så jätteglad när hon såg mig, så hon minns mig.

Vi pratade om Egon som jag skulle åka å titta på.
Fördelar och Nackdelar med en OmplaseringsHund.
Jag vet ju som sagt inget om honom förutom att han är Väldigt Go.

Fredag kom å jag fick träffa honom i Timrå.
Jättefin kille, han gick fram till mig direkt och verkade ty sig till mig. Vi gick en sväng å prata å titta när Egon busa m Fanny. 
I allafall bestämde jag mig för att prova, Ge det en Chans.
Å han skötte sig Jättebra när vi kom hem. Gick lite försiktig Husesyn och vi gick en liten sväng i skogen å han sprang lös där och på gården. På kvällen lade han sig till rätta i soffan m oss framför tvn. Han låg halvt på mig och somnade på rygg m alla fyra i vädret å snarkade så Gott. Kändes jättebra.
På Natten sov han i hundsängen nedanför min säng, men på morgonen sov han utsträkt i mys-soffan uppe som Aragorn Älskade att sova i.
Efter skogspromenaden på morgonen for vi till Arken i Birsta å köpte HundMat och en Namn-Bricka m mitt Telefonnr som vi satte på halsbandet. Brukar ha det på mina Hundar ifall de skulle få för sig att smita iväg under en promenad i skogen el nå liknande.
Innan vi for till stan å skulle sätta in han i bilen skulle mamma koppla han. Då börjar han hoppa runt å skälla.
Jag ropa på han och han kom och nafsa till mig i handen och baken.
Tänkte inte så mycket på det just då, men grunnade en stund på det när vi for mot stan. Minns att det kändes lite knepigt.. inte riktigt Bra. Men han skötte sig exemplariskt m Lill-Albin när vi kom dit. 
Verkade tycka väldigt mycket om Barn. 
Albin rullade en Boll till han. Jag tog den ur hans mun för att se hur han reagera på det, men det var ingen fara.
Som sagt vet man ju inget så bäst att kolla sånt först.
Vi tog Lille Skutt med oss och åkte hem till Stöde igen.
Å det kändes mycket bättre. Jag lovade mig själv att ge han en riktig Chans och han var så fin mot Albin också.

Senare tog vi en kvällspromenad ut på Ön.
Jag å hunden, Mamma och Lille Albin på kälken.
Jag drog Ablin ut på ön och Egon sprang runt lite å bar på en gammal boll m snöre som jag hade kvar efter Aragorn.
Minns att jag tänkte att jag borde ha lekt lite m Egon så han fick min fulla uppmärksamhet. Han kanske inte vet HUR man leker tänkte jag ?
På tillbaka vägen fick mamma dra Albin så lekte jag å Egon m Bollen. Han sprang m bollen och jag förökte leka av han den. 
Vi sprang där mellan å runt träden och hade roligt och Allt var så Himla Mysigt och det kändes så Bra. Det tyckte vi Alla.
Egon ställde sig bakom ett träd och kikade fram på mig som stod bakom ett annat träd i kikade på han. Svansen gick fram å tillbaka på han. Han släppte bollen vid sitt träd och sprang mot mig som sprang runt trädet åt andra hållet.
Sen flög han på mig och började bita och tugga i armen.
Jag minns inte så mycket annat än att jag blev så paff.
Å han slutade inte. Han bet å bet. Släppte, och på mig igen.
Jag skrek - NEJ och jag skrek - SLUTA, - LÄGG AV och
- SITT.
Det jag kunde komma på, vad han kunde tänkas lyssna på men inget hjälpte. Inte ens Godiset var intressant.
Jag vände ryggen mot han men då högg han mot den också.
Då började man bli lite smått rädd i stället för Förbannad som jag blev först. Om man bara fått nå riktigt grepp nacken och halsbandet på han men jag hade inte en chans. Han var snabb som en vessla och jag hade fullt upp med att skydda mig m armarna för att han inte skulle få tag på händerna, för då kunde han göra riktigt stor skada. Jag tog mig till bollen å sprakade iväg den åt han och då stack han efter den.
Jag var så.. Chockad, så det kändes som om jag hade tappat andan.
Jag blev så Besviken. ledsen, förbannad och ja.. Chockad. 
Tårarna rann och jag förstod inte .. Varför ?
Vad hände Egentligen ?
Egon sprang runt m bollen, Mamma å Albin gick en bit bakom.
Han hitta nå intressant å nosa på och släppte bollen, Pinka en skvätt och tittade sedan på mig. Travade fram å flög på mig igen. 
Då blev jag riktigt Rädd å Förbannad å började knuffa bort han m bena. Inte slå, utan bara riktigt jävlar anamma Markera att nu jävlar. 
Men han tog bara ny satts och på igen.
Bollen blev räddningen igen. Tog mig till den och lyckades få upp den medan han högg mot ryggen. Då blev han helt fokuserad på bollen så jag kasta den å han efter.
Mamma å Albin såg Allt å blev nog lika Chockad som jag.
Jag minns att jag tänkte: Hinner vi till bilen ?
Jag sa det högt också.
Släpp för fan inte Bollen nu tänkte jag.
Nästan framme vid bilen kom Tredje anfallet.
Han släppte bollen å nosa och sedan kom han igen.
Skynda mig som fan till bollen och sparkade iväg den och hunden efter.
Väl vid bilen öppnade jag till kombi-delen å hunden hoppa in m bollen.
- Nu tar du Albin i ditt knä, FRAM i bilen denhär biten hem sa jag.
Jag våga inte ha Albin bak i stolen utan nått emellan kombi-delen.
Väl hemma sa jag åt Mamma att lyfta upp Albin innan jag släppte ut Egon. Men han var sitt vanliga Snälla, Goa väl hemma och inne.
Det var väll först då man började se om skadorna på armarna. 
Höger Jackärm var helt sönder-trasad. Satte armen under kranen en stund, Slog en blöt handduk om armen för att få ner svullnaden och smärtan och låta den suga upp blodet.
Var faktiskt tacksam för att han var 5 År och hade ganska trubbiga tänder. Dom hade jag kollat tidigare på dan.
Kunde varit värre. Vänster armen klarade sig ganska bra m bara ett par bett. Skydda mig mest m högern. Han kom liksom mest från det hållet.

Ringde till Håkan och for ner m Hunden till stan samma kväll. 
Jag våga helt enkelt inte ha kvar han. 
Framför allt inte i närheten av Albin. Man vet ju aldrig. 
Och nästa gång man går till skogen, Ska man måsta gå med en påk för att känna sig trygg.. ifall ?
Jag grät hela vägen till Stan. 
Gick igenom händelseförloppet om och om igen i mitt huvudför att försöka hitta nån rimlig förklaraing till det ?
Vad hände och Varför ? Var det Jag ? Gjorde jag nått Fel ?
Men jag hur jag än vrider å vänder på det så hittade jag inget.
Känndes som Ett Enda Stort Misslyckande.
Å för mig finns inget Värre. Jag som är SÅ Envis, som gör i Princip Allt jag bestämmer mig för att göra bara för att jag är Så Tjurig.
Men här Misslyckades jag Stort.
Jag gav han hela min uppmärksamhet. Jag var snäll och kärleksfull men bestämd. Försökte ge han det jag trodde han behövde för att känna sig Trygg och Omtyckt.
Jag gjorde det bästa jag kunde, men jag misslyckades, Stort !

Jag satt i bagaget å Gosa m Egon när vi väntade på att Håkan skulle komma ut å möta oss. Han var så himla go å det sved i hjärtat. 
Tänk vilken stress han genogått m nya människor och nytt hem, ev nya Rutiner. Kan inte varit lätt för han heller.
Vi pratade en stund på parkeringen om det som hänt.
Håkan var fruktanskvärt ledsen för Allt.
Svårt att Bergripa, Förstå vad som Hänt. Han är ju som sagt väldens goaste hund i övrigt och hade aldrig visat en Tendens när Håkan haft han i 4 veckor. Hade han vetat det hade han ju aldrig Rekommenderat honom å det vet jag.
Håkan är den Bästa uppfödaren man kan ha och han är så väldigt ledsen för detta.
Men det är inte hans fel.
Hur skulle någon kunna vetat ? Å Håkan hade ju heller aldrig lekt m honom.
Vi funderade en stund på att ta en promenad å se om vi kunde provocera fram det m samma lek igen men det var svart ute och dessutom villa jag inte utsätta mina armar för mer stryk.

igår morse när Håkan ringde för att kolla hur det var och be om Ursäkt igen så hade han en tanke på att gå i skogen och se om han kunde visa någon tendens till något innan han ringde Ägarinnan. 
Men han var rädd att han skulle ha ihjäl hunden om han skulle gjort nått mot honom.

Håkan sa att jag Inte fick ta på mig Skulden för det som hänt.
Det var inte Mitt Fel. Det var han som gjorde Fel.
Men ändå så kan man grunna på det till dödagar ? Varför ?
Gjorde jag nått fel ? Satt jag igång någonting i honom m någon slags signal. Det kommer jag Aldrig att få veta och det känns så fruktansvärt. Jag som vill veta Allt. Försöker finna rimliga förklaringar till Allt.
Men saker å ting sker och ibland finns ingen förklaring till det..
Men jag vill inte vara orsaken till att Egon kanske måste avlivas.
Det känns.. hemskt.

Jag var trött och hade ont när jag kom hem sent igår och tankarna var ett enda virr varr ! Nu har jag sovit på detta och det känns lite bättre.
Jag kan inte se att jag gjorde nå fel hur jag än vänder å vrider på det. Men ändå så maler det i huve.
Önskar jag hade känt han från början. Vetat hans gräser.
Kunnat läst av han som jag kunde med Aragorn.
Och jag kunde inte låta bli att jämföra honom m Aragorn till utseendet. Min Aragorn var en Jätte jämfört m Egon, Grövre och Bredare. Min Aragorn var Speciell för mig.
Man insåg nog inte Hur Vacker Aragorn faktiskt var förrän han var Borta. Vi blev stoppad på många promenader av människor som ville beundra honom.
Men kvällen innan jag titta på Egon så tände jag ett Ljus för Aragorn och sa att jag tänkte Ge Egon allt jag hade. 
För han är här och det är inte Aragorn. 
Det betyder inte att jag älskar han mindre för det, bara att jag vill lägga min kärlek på någon som är Här. Någon som finns och behöver den.

Jag bad Håkan ringa mig när han Pratat m Ägarinnan.
Jag vill gärna veta vad som kommer att hända m Egon nu.
Han ringde vid 18 tiden för andra gången igår och Berättade.
Jodå, det hade hänt förr. För ca 2 år sedan. Han hade bitit sin Ägarinna också när han sprang lös i skogen å dom busat. 
Sedan dess hade hon alltid haft han kopplad i skogen, men hennes sambo hade haft han lös å då hade det gått bra.
Hon hade inte sagt något om detta, el så kanske hon hade glömt bort det.
Håkan bad om Ursäkt flera gånger och var näst intill grinfärdig.
Han skulle som sagt aldrig ha Omplacerat honom om han vetat det,
Rädd att han ställt till så att jag aldrig kommer att vilja ha en Dobermann igen.
Men det är ingen fara för det och jag lägger Ingen skuld på honom alls. Klart det kommer att bli en Dobermann valp och jag skulle inte drömma om att byta kennel. Det var Inte Hans Fel.
För mig kändes det i allafall mycket skönt att veta att det var ingenting jag gjort fel, eftersom det hänt tidigare.
Detta var första hunden han fött upp som hade ett Felbeteende.
Han lovade Ägarinnan att ha Egon en Vecka till och försöka hitta någon Dominant Person som kunde tänka sig en Utmaning. 
Men han tvivlade på att han skulle kunna hitta någon sådan människa. Och att Ev ha en hund som alltid måste gå i koppel och aldrig få springa lös var inget vidare liv för en hund heller tyckte han. 
Dock verkar det gå bra om han är i sällskap av andra hundar.
Jag hoppas Verkligen på ett Mirakel för Egon.

Lite sent kanske, men jag hoppas ni alla har haft en Glad Påsk.
Min blev trots allt inte så tokig.
Jag hade ju min Familj och humöret är på Topp.
Tack å Lov för Lille Skutt. Att han finns här och värmer mitt Hjärta m sitt skratt å hela sitt.. Allt.