Det Värsta..

Det värsta som kunde hända, det har nu hänt..
Min Ferry, Vår Ferry fick idag somna in med huvudet i Husses knä och m Mattes armar om sig.
Han skulle fyllt 1 år på Lördag.

Som jag skrivit tidigare hade vi tid i Strömsholm igår för undersäkning av hans högra bakben som han haft problem med sedan i höstas.
Vi for tidigt igår morse å det tog ca 5 timmar tills vi var framme.
Vi fick träffa Chefsveterinären Lennart Sjöström,
Ni kanske känner igen honom från Djurakuten på tv3, det gjorde i allafall jag.
Före röntgen undersöktes han och Lenners konstaterade att korsbandet i knäleden var av.
Vi trodde att de inte kunde stå på benet alls då men enligt Vet så finner de en väg till slut fastän det gör ont.
Han konstaterade att han vinklade benet utot när han gick å det har vi sett.
Sen kände han att det var mycket svullet och att han tappat mycket muskler på benet.
Togs många röntgenbilder.
Flera på båda bakbenen och även ett på höfterna.
Lennart visade dem för mig och försökte förklara så gott han kunde.
Å det såg inte bra ut..
Knäleden var kraftigt inflammerat och omgivet av mycket ledvätska.
Dessutom fanns det Mycket benpålagringar på i knäleden..
vilket visade att han hade
Osteochondros:
Tillväxtrubbningar, Ett vanligt ledproblem hos växande hundar.
Korsband går heller inte att rekonstruera så efter en titthålsoperation som talar om hur illa det är så krävs en operation vid namn TPLO.
Dessvärre var att det bara var en tidsfråga innan samma sak skulle ske i det andra bakbenet enligt röntgen.
Så det skulle krävas 2 Operationer med 2 månaders mellanrum.
Ca 40.000 styck och vår försäkring når upp till 40.000.
Dock osäkert om den täcker denna typ av operation enligt Lennart.
Och vi har bara 30.000 kvar eftersom 10 gick när han fick ligga inne på sjukhus strax efter leverans hos oss i Februari.
Å jag tänkte faktiskt gå med på en sån Operation i knäet, men när det blev tal om båda och att Lennart sa att det var lång rehabilitering och inte kunde garantera att det blev bra så fick vi tänka över det. Dessutom behöver han låång rehabilitering 3 ggr i veckan till östersund. 6 tim tur & retur.
Utöver det såg det heller inte bra ut på den ena höfleden.
Jag bröt ihop och kunde inte sluta gråta så vi var tvugna att gå ut en stund, men vi beslutade att det var bäst att låta han somna in.
Jakob tyckte att vi skulle vänta efter jul.
Men Lennart tyckte att vi skulle ta det där å då el så fort som möjligt m tanke på att han hade ont och för att det är mycket jobbigt att ha detta hängande över sig tills det är dags.
Vi beslutade i sista sekunden att inte göra det där, men om några dagar hemma i sveg.
Men det fanns ingen annan tid än idag.
Så vi gjorde det bästa vi kunde göra för han.
Tog en sista lång promenad i skogen m mycket lek å spring i snön.
En sist god måltid efter det å sen for vi.

Han fick somna in m huvudet i Husses knä och mina armar om sig.
Det gick mycket lugnt å stilla till.. men det skar i hjärtat.
Gör fortfarande och jag undrar om det någonsin kommer att sluta.
Nu när jag läser om operationen så tycker jag att det låter som om det fanns goda utsikter..
Å jag kommer Alltid att undra om vi tog fel beslut.
För jag gjorde inte allt jag kunde för han..
jag gjorde inte det.
Och jag som matte skulle ha gjort det, för han har ju ingen annan..
Han sätter ju sin tillit till att jag tar hand om han och ser till vad som är bäst för honom och jag gjorde inte det..
Å just nu så håller det på att knäcka mig.
Det är försent nu, han är borta och jag kan inte göra annat än att tänka att jag svek honom.
Jag skulle ha satt mig själv i stor ekonomisk kris, men just nu spelar det ingen roll längre..
Jag gjorde inte allt jag kunde.
Jag svek honom.
/A.