Det nya Livet..

Som ensamstående Matte har nu pågått i 3 Veckor.. men det känns som en evighet för kämpigt har det varit både för mig å Nubbe.
Medan jag jobbat Mån-Tors 8 tim per dag har Nubbe varit ensammen, förutom på mina luncher givetvis. 
Då stressar jag hem, stressar på promenad med honom och stressar tillbaka på jobbet utan att ha hunnit äta något och övriga tiden på jobbet Oroar jag mig ständigt för hur det går för honom.
Hur mår han, kan han koppla av och sova, skäller han i tid & otid så grannarna blir galna ?
Jag Oroar mig så jag får magknip.
Brukar ringa till Ulla (grannen under) varje gång jag jobbar kväll för att höra om hon hört han skälla. 
Ibland har hon det, å berättar att han ibland verkar skälla på något som om han varit arg..
Troligtvis är det för att han numer är så stor att han kan se ut genom fönstren å ser någon hund el något gå förbi, men oavsett vad det är så oroar det mig än mer givetvis.
Det sista jag behöver är att grannarna börjar klaga också.
Ulla är dock mycket förstående och tror att han kommer att vänja sig mer å mer.
Å han verkar göra det.. och jag är Otroligt Stolt över honom, men samtidigt verkligen skär det i hjärtat att han ska behöva vara ensammen så länge.
Det är inte bra för någon hund att vara själv så länge..
Oftast brukar jag fara iväg å släppa honom någonstanns så han kan springa lös på min lunch å göra av med lite energi.
Kan inte beskriva hur Otroligt Tacksam jag är över att få behålla bilen här.
Jag jobbar ca 5-7 min gångväg från jobbet men kör till & från för att Nubbe ska få lite extra tid/promenad och i allafall äre på håret att man hinner tillbaka på jobbet.
Å vad fan gör man om bilen slutar fungera ? 
Det är något som bara Måste fungera om jag ska fixa detta..

Jakob var hem på blixt-visit förra helgen.
Kom hem kl 7.30 lördag morgon och for kl 8.00 söndag morgon.
Han lånade företagsbilden för att kunna hämta mera kläder och prylar, eftersom han bara flög dit med en väska när han startade.
Nubbe var överlycklig när han var hemma igen.
När han åkte igen såg vi honom åka och gick sedan på promenad.
När vi kom hem igen sökte han igen om varje rum efter Jakob tills han slutligen gav upp å lade sig vid dörren i väntan på att han skulle komma tillbaka.
Sånt gör ont i hjärtat på en..

Tur är att jag gick på Jul-ledighet i torsdags..
kändes inte som om jag skulle Orka en enda dag till..
Igår for vi till stöde, för att fira Jul & Nyår hos mina föräldrar.
Som det verkar kommer Jakob med tåg natten till Julafton.
Tyvärr får vi bara ha han från ons till fre då flyget går igen..
I mina ögon verkar han ha en Skitstövel till Chef, som inte kan ge han ledigt ens till Nyår..
Såhär såg de ut när Jakob var hemma sist.

Å såhär såg det ut när han deppa ihop vid dörren när han insåg att Husse var borta igen :(

Ska försöka skriva lite mer under ledigheten.
Finns mycket som hänt... å jag har inte haft tid, ork el motivation att skriva på länge.
/A.