Tack & Adjö !

Sedan sept 2012 har jag jobbat på Monetar Pensionsförvaltning el Monyx som de ändrade till senast.
Först som säljare, sen på kundtjänst.
Efter det fick jag ett eget projekt som bokningsassistent till 3 försäkringsförmedlare och sen tillbaka till kundtjänst.
En himla resa.. med både med & motgångar men igenom allt har vi alltid haft varandra.
Har nog aldrig haft äran att få jobba med så många olika människor, har nog heller aldrig haft så roligt på ett annat jobb tidigare heller.
Hur som helst en vacker dag i mitten på Januari fick vi höra att ledningen skulle komma upp från Stockholm.
Visst har de gjort de innan också, när de varit kopplat till någon utbildning el annat dyligt.
Var tvungen å fråga Daniel varför de skulle komma denna gång.
När han svarade ren artighetsvisit började varningsklockorna ringa direkt. 
Aldrig under dessa 4,5 år jag jobbat där har de någonsin åkt från stockholm till sveg på en ren artighetsvisit.
Å det var det inte heller.
Efter 1 timma i möte med Daniel & Tobias samt 2 av våra unionen representanter däribland Christina blev alla inkallade till konferensrummet.
Där säger hon...  
- Monyx funderar på att lägga ner kontoret i Sveg.¨
Hon måste ha sagt Väldigt fel där för att det blev snabbt klart att dom lägger ner.. IDAG.
Sagt å gjort, linorna stängdes direkt & vi hade möten resten av dagen med Unionen, samt trygghetsrådet.
Och jag kommer aldrig att glömma tystnaden som lade sig när det blev klart att hon menar NU/Idag.
Jag kommer heller aldrig att glömma hur jag å Christina och jag och Daniel såg på varandra mitt över bordet då.

För mig kändes det som om mattan rycktes bort under fötterna.
Som om man tumlade ner i en djup jävla avgrund.
Man kunde inte förstå att det var sant !
Inte ens Daniel hade fått en enda förvarning om detta förrän en timma före innan vi andra.
Det som hände sen gick otroligt fort.
Beroende på hur länge vi jobbat fick vi viss många månaders lön.
I mitt fall tom sista April.
Det börjades genast att rensas å rivas i arkiv & pärmar.
Ledningen tog med sig alla pärmar med relevanta papper/dokument, lämnade instruktioner om resten och for.
Jag skulle faktiskt säga så..
Visst drog de nått tal om att det var beklagligt/sorgset efter så många år bla bla bla.
Men jag skulle faktiskt säga så att ge gick så jävla fort att man faktiskt inte han fatta vad som hände.
Men de det kändes som om de raffsade ihop det dom behövde och for och lämnade resten åt oss. Tömma Hela kontoret.
Daniel, Tobias, jag & Christina. Resten blev arbetsbefriade.
Jag och Christina blev lämnade att strimla lådvis med dokument som varit arkiverat sen 1800 kallt när kontoret öppnades.
Det kändes ungefär som om vi måste göra oss av med en massa sekretess belagda dokument / sopa undan alla spår av existens fort som ögat. Ja, det kändes så. Halvt kriminellt.
Samtidigt skulle man försöka ta in/förstå, bearbeta att kontoret lägger ner. 
Att vi just förlorat våra jobb !