Så var det Daniels tur att åka på en riktig Man cold.
Egentligen inte så konstigt eftersom han tog hand om mig när jag var sjuk.
Vissa karlar har en tendens att tro att de ligger för döden när de åker på en förkylning. Undrar varför dem tror att den alltid drabbar dem hårdare ?
Hur som helst tillhör denhär mannen de få procenten som inte klagar nämnvärt mycket.
Nu blev det min tur att ta hand om honom.
Å vad ä det för fel i att ta hand om sin man, han tar ju hand om dig när du är sjuk.
Man måste ju finnas till och ta hand om varandra, annars är det ju ingen ide liksom.
Kan man inte göra det för varandra kan man ju lika gärna vara ensam.
Fick för mig att jag skulle baka bullar en eftermiddag/kväll hos Daniel. Sedan var det bara att åka på jobbet.
Första dagen efter 3 veckors sjukskrivning, fortfarande hostig men mycket piggare.
Hostan verkar vara värst att bli av med.
Tror ni inte på fan att jag åkte på världens stört förkylning lagom till min första natt på nya jobbet.
Började redan när jag var påväg hem efter 21 från min sista dag i Älvros.
Jag började hosta som en tok.
Gick till HC redan dagen efter.
Lite röd i halsen, tungandad och det konstaterades att jag hade nån slags infektion i kroppen.
Flickan som jag ska jobba hos är mycket infektionskänslig och jag var tvungen att sjukskriva mig den första natten på nya jobbet.
Gick hem & tog alvedon och sov en stund.
Hade jätteont i kropp å leder när jag vaknade.
2 dagar efter gick jag till doktorn igen.
Hostade tills jag kräktes och det bubblade å knastrade från lungorna ända upp i halsen på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare.
Skyhög sänka och det konstaterades att jag hade Lunginflammation.
Sjukskriven i drygt 2 veckor.
Feber till å från i början.
Daniel lagade mat, åkte hem från jobbet å kolla så jag levde och praktiskt taget tog hand om mig under tiden.
Han är jättegullig på det viset.
Fick många frågor på HC om hur jag jobbat innan jag blev sjuk.
Jag hade jobbat 2 el 3 nätter och sov väldigt dåligt dagen jag gick av och jobbade hela helgen 7-21 med start dagen efter.
Tydligen hinner inte kroppen återhämta sig emellan ibland.
Tydligen vanligt att det blir så om man jobbar både natt & dag.
Andra veckan åkte jag till stöde när jag endå var sjukskriven och för att jag inte ville smitta barnen som kom hem.
Vilket jag inte skulle gjort.
Lite halvfebrig och ouppmärksam som jag var blixtrade fartkameran till och lyste upp halva jävla Östavall.
Visste att jag inte kört tillräckligt för att mista körkortet i alla fall men det gnagde tillräckligt i hjärtat.
Minst 2000 rätt i sjön !
Dagarna i stöde låg jag antingen & sov el läste.
Var bara upp å åt ock kika på tv ibland.
Hostan ville inte ge med sig trots Mollipect och penicillin.
16 Februari var jag så jäkla trött å less på att ligga inne.
Drog med morsan på en kort promenad ner till Stöde blomster för att kika. Vi gick hem också även om det tog en jäkla tid.
Jag sjuk å morsan på onda ben.
Läste att det skulle vara bra med korta promenader efter lunginflammation.
Mamma köpte flytljus som jag sedan arrangerade i en skål med vatten, blommor & löv.
Idag 4 Feb jobbar jag min sista dag på hemtjänsten och jag kommer att sakna alla mina gamlingar & kollegor i Älvros.
Jag har fått följa dem i 9 månader nu och man har blivit så fäst vid dem alla.
Strax före jul annonserades det ut 2 tjänster som personlig assistent hos lilla flickan jag jobbat hos till och från enda sedan i maj.
Jag sökte och fick ett vikariat fram till sommaren för en som börjat studera. Jag kommer att jobba Natt och hoppas på att få fortsätta med det.
Vi gillar varandra den lilla och jag och det har fungerat bra med familjen och övriga assistenter.
Det känns lite som om en sten har lyfts från mina axlar nu.
Som timvikarie har man en ständig oro över att inte få tillräckligt med timmar varje månad. För även om det kanske finns hur mycket jobb som helst över sommaren och vid jul/nyår påsk osv så kan det vara helt stiltje andra månader.
Kommer jag klara ekonomin ?
Vart behövs jag idag och vart behövs jag imorgon, el förmiddagen på ett ställe och kvällen på ett annat.
Ett evigt hattande hit å dit. Olika rutiner.
Omöjligt att planera in något, du förväntas komma när de ringer.
Långa pass och många pass utan ledighet.
Det finns regler för hur mycket en vikarie får jobba också men det ses ofta mellan fingrarna.
Det finns en anledning till att ordinarie personal inte får jobba så. Dom orkade inte..
Det gör inte vikarierna heller till slut.
Hemtjänsten skulle inte gå runt utan vikarier idag men kommunen gör inget för att vara rädd om dem de har heller.
Jag måste säga att jag haft tur som har fått dethär vikariatet å får jobba med det jag trivs med. Nu trivdes jag väldigt bra i älvros också även om det var 1000 ggr stressigare och längre pass.
Men jag vet inte hur länge jag orkat i längden och hjärtat blöder för alla vikarier/kollegor jag jobbat med som går år ut å år in utan att få något fast, el någon slags stabilitet.
Nu får jag ett schema med 2 el 3 nätter i veckan på raken å ledig där emellan. Känns riktigt bra :)
