Idag 4 Feb jobbar jag min sista dag på hemtjänsten och jag kommer att sakna alla mina gamlingar & kollegor i Älvros.
Jag har fått följa dem i 9 månader nu och man har blivit så fäst vid dem alla.
Strax före jul annonserades det ut 2 tjänster som personlig assistent hos lilla flickan jag jobbat hos till och från enda sedan i maj.
Jag sökte och fick ett vikariat fram till sommaren för en som börjat studera. Jag kommer att jobba Natt och hoppas på att få fortsätta med det.
Vi gillar varandra den lilla och jag och det har fungerat bra med familjen och övriga assistenter.
Det känns lite som om en sten har lyfts från mina axlar nu.
Som timvikarie har man en ständig oro över att inte få tillräckligt med timmar varje månad. För även om det kanske finns hur mycket jobb som helst över sommaren och vid jul/nyår påsk osv så kan det vara helt stiltje andra månader.
Kommer jag klara ekonomin ?
Vart behövs jag idag och vart behövs jag imorgon, el förmiddagen på ett ställe och kvällen på ett annat.
Ett evigt hattande hit å dit. Olika rutiner.
Omöjligt att planera in något, du förväntas komma när de ringer.
Långa pass och många pass utan ledighet.
Det finns regler för hur mycket en vikarie får jobba också men det ses ofta mellan fingrarna.
Det finns en anledning till att ordinarie personal inte får jobba så. Dom orkade inte..
Det gör inte vikarierna heller till slut.
Hemtjänsten skulle inte gå runt utan vikarier idag men kommunen gör inget för att vara rädd om dem de har heller.
Jag måste säga att jag haft tur som har fått dethär vikariatet å får jobba med det jag trivs med. Nu trivdes jag väldigt bra i älvros också även om det var 1000 ggr stressigare och längre pass.
Men jag vet inte hur länge jag orkat i längden och hjärtat blöder för alla vikarier/kollegor jag jobbat med som går år ut å år in utan att få något fast, el någon slags stabilitet.
Nu får jag ett schema med 2 el 3 nätter i veckan på raken å ledig där emellan. Känns riktigt bra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar