Finbesök

Jag har i stort sett isolerat mig från allt & alla dethär året.
Har varken velat el orkat umgås/prata med någon om det som hänt el hur jag mår. Och om jag gjort det så har det varit sparsamt och med försiktighet.
Det enda sociala umgänge jag har är lördagspromenaderna med hundklubben, och några tillfällen räknat på en hand då jag träffat ett par vänner.
Några av mina vänner försvann med honom och en av dem saknar jag speciellt. Vi skriver med varandra men det gör ont när det bara är jag som tar initiativet till det.
Jag har i alla fall försökt i den mån jag orkat.
Kanske borde jag bjuda på middag som "vi" gjorde men är rädd att de skulle se ner på mig med det jag har idag.
Dessutom vet jag inte om jag är stark nog att hålla ihop en hel kväll samman med andra än. 
Bara att skriva & tänka på det utan att tårarna rinner är svårt.

I allafall orkade jag bjuda hem en vän på mat en kväll.
En vän jag inte behöver låssas vara så stark inför och det gick bra.
Hon tog med Sture & Assar också som båda hade slips kvällen till ära :)
Här ligger Sture på Sängen.

HundUtställning

Var med Carina på Svegs Hundutställning i Lördags.
Lika roligt varje år.
Morris gjorde bra ifrån sig. Kan inte tro att han är 10 år.
Bästa Veteran inoff.

Gick bra för Leah också på Barn med Hund.
Hon var där med mamman och familjen.
Joggade förbi Tim som lekte med Edvin när jag skulle på Toa. Edvin titta på mig med stora ögon.
- Tim, är detdär Din Annie ?
- Ja, det är Min Annie !

Det gjorde hela min dag 💓

En skärva till..

Jag brukar säga så.
För varje Bra Ögonblick som skänker lycka.. 
: En skärva till..
Som fann sin plats i mitt krossade hjärta.
Bara för att det känns så.

Med månen som enda Vän..

Eftersom jag aldrig sover längre, joggar jag ofta genom nätterna.

Det är stillar ångesten för en stund och det rogivande på nått sätt när alla andra sover och gatorna är tomma.

Här är ett par bilder tagna med 2 månaders mellanrum, båda den 13e.

När pappa funderar..

Minns inte riktigt vart men han å mamma skulle åka någonstans.

- Tänk att man Alltid ska måsta Vänta på kvinnfolk !
Undrar hur lång tid man fått vänta sammanlagt under ett helt liv egentligen ?
Det måste ju röra sig om.. "blir tyst en stund"
Ja, det måste ju röra sig om ÅR !

Helt klart har jag fått min talang när de kommer till att Tänka/grubbla därifrån.

5:e å sista Natten

Jobbar 5e å sista natten i rad.
Lite tungt, men det har gått ganska bra ändå.
Sen förra sommaren sa jag ifrån till att ha fler än 3 nätter i rad.
Och standard numera är 2.
Ändå blev det 5 i rad och eftersom man aldrig vet hur mycket jobb det blir, är det lika bra å jobba när man får.
Jag överlever nog.
Dessutom jobbar jag hellre än att vara i lägenheten.

Jobbar ensam natt, men är ändå aldrig riktigt ensam.
Något slags Ande/väsen jobbar också natt.
Ibland när jag går ut från en speciell brukares rum så öppnas dörren automatiskt för mig. I början trodde jag att det var någon sensor ovan dörren eftersom brukaren använder rullstol. 
Men när jag frågade om det så finns ingen sådan.
Att dörren själv glider igen är normalt men inte att den själv öppnar sig. Tydligen gör den bara det för mig & en till som jobbar natt. Undrar om det bara är vi som ibland ser en skugga glida förbi köksfönstret uti korridoren på natten också.
Inatt såg jag att det lyste på personaltoaletten och var in och släckte lyset, bara för att se att det var tänt igen nästa gång jag passerade. 

Trots att jag ibland får rysningar, så är det inget som gör mig rädd. Känns som en God ande så varje gång dörren öppnas för mig så brukar jag tacka.

Tror ni på andar som kommer på besök från andra sidan ?
Det gör jag. 
Svårt att tro annat när man ser på "DET OKÄNDA".
Sen vill jag gärna tro att de tittar till oss ibland också.
Själv har jag aldrig fått besök el sett annat än en snabb skugga här på jobbet. 
Minns att jag pratade om detta med Mormor en gång och hon sa att om det var möjligt så lovade hon att komma tillbaka och spöka för mig.
Det har hon inte gjort, iallafall inte vad jag märkt så jag är nog bara inte mottaglig.
Mamma är det. 
Hon berättade att hon en gång för länge sedan vaknade av att det stod en skugga vid hennes sängkant och även om hon inte såg honom tydligt visste hon att det var han.
Min Morbror var på Storseans i sundsvall hos Terry Evans för många år sedan. Han berättade att han ibland tittade till sina barn och de skulle inte vara rädda sa han. Det är bara Pappa.

Min Pappa tror ICKE på sånt.
Inte förrän han sett de själv säger han.
Vilket betyder att han mest troligt inte heller är mottaglig :)
/A

Bilder från Hemsjön

Det blev bara 2 korta besök i hemsjön denhär sommaren.
Kanske hade det blivit fler ggr om jag mått bättre.
Det brukade vara en plats för återhämtning.
Men jag kommer inte till ro någonstans längre utan dem.
Jag är halv utan dem.
Dom fattas mig så oerhört. 
Dessa bilder är från Augusti.