Har varken velat el orkat umgås/prata med någon om det som hänt el hur jag mår. Och om jag gjort det så har det varit sparsamt och med försiktighet.
Det enda sociala umgänge jag har är lördagspromenaderna med hundklubben, och några tillfällen räknat på en hand då jag träffat ett par vänner.
Några av mina vänner försvann med honom och en av dem saknar jag speciellt. Vi skriver med varandra men det gör ont när det bara är jag som tar initiativet till det.
Jag har i alla fall försökt i den mån jag orkat.
Kanske borde jag bjuda på middag som "vi" gjorde men är rädd att de skulle se ner på mig med det jag har idag.
Dessutom vet jag inte om jag är stark nog att hålla ihop en hel kväll samman med andra än.
Bara att skriva & tänka på det utan att tårarna rinner är svårt.
I allafall orkade jag bjuda hem en vän på mat en kväll.
En vän jag inte behöver låssas vara så stark inför och det gick bra.
Hon tog med Sture & Assar också som båda hade slips kvällen till ära :)
Här ligger Sture på Sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar