Min födelsedag

Har nog aldrig varit så ensam & ledsen på min födelsedag tidigare.
Vaknade efter 4 timmars sömn av att telefon pep hela tiden.
Diverse grattishälsningar.

Om jag ska ta det från början så ringde Daniel en dag i slutet på Januari. Där han frågade om jag möjligtvis låg bakom en polisanmäld händelse som drabbat honom/barnen med flera.
Först blev jag helt stum & kall, som bedövad och min första tanke var Barnen. Hur är det med Barnen ?
Tänker inte gå in på vad det var för att skydda honom, men det var tveklöst med Elakt/Ont uppsåt. Men Värst av allt att det faktiskt också drabbade barnen.
Efter det samtalet var jag jätteledsen, för hans men mest för barnens skull. För det måste han varit fruktansvärt för dem.
Men det som gjorde mest Ont var att HAN, efter all den tid vi haft tillsammans misstänkte att JAG skulle kunna göra något sådant.
Vet inte hur många ggr jag både sagt & skrivit att jag aldrig skulle kunna göra något för att skada varken han el Barnen.
NÅGONSIN.
Nog för att jag sagt/gjort mycket dumt som jag ångrar det senaste året, men jag skulle aldrig någonsin medvetet göra något för att skada någon av dem. 
Och Han Vet det. I allafall Borde han veta det vid dethär laget och innerst inne tror jag att han gör det också.
Det har jag också sagt till honom. För ingen känner mig så Bra som han gör. Han kan mig.
Enligt ett par av våra gemensamma vänner som jag pratade med när jag var jätteledsen sa de att Han visste det.
När det värsta lagt sig och jag själv började tänka efter lite ur hans perspektiv så kan jag förstå att han var tvungen att fråga mig.
För om jag var honom skulle jag nog också frågat mig först.
Men som han sa i samtalet, och som jag också försöker hålla fast vid när de känns som mest är att han sa att det var Långsökt med tanken på barnen, men att han ändå måste fråga.
Det är ju ingen hemlighet att jag mått jättedåligt under hela förra året efter Allt. Dom fattas mig och när det varit jättejobbigt så har jag åkt förbi hos dem många ggr, i hopp om att träffa el få se en glimt av barnen.
Förstår att det måste sett väldigt konstigt ut också för de som sett.. men ändå något som de jag pratat med har kunna förstå.

Ca 5 veckor efter den incidenten fick/såg jag själv att jag fått ett meddelande liknande det som drabbat honom/barnen med flera, fast dethär var mycket grövre uttryckt än det han beskrev för mig.
Det kan ha skett samtidigt, bara det att jag har en tendens att inte tömma min postlåda förrän den är överfull av reklam. 
Det var obehagligt/Otäckt och händerna skakade när jag läste det.
Klart var att någon ville vara riktigt Elak mot mig med den upplysningen om honom. Någon som säkert vet hur dåligt jag mått och verkar velat göra det än värre. 
Vid den tiden visste jag redan att det var som det stod när jag hört det från flera håll, men det betyder inte att det inte gjorde mindre Ont för det.
Jag känner det jag känner, det kan jag inte rå för.

Mellan dessa incidenter fick barnen sina julklappar från mig och jag fick vara med när dom öppnade dem vilket var jättesnällt.
Jag har vid några tillfällen lämnat lite godis el något litet till barnen på bron och hoppats att de fått det.
Jag vill inte att de ska tro att jag bara försvinner/lämnar dem, tro att jag inte tycker om dem el saknar dem längre för det gör jag.
Jag tänker på dem & saknar dem varje dag !
Det är jätteviktigt för mig att dom vet det.

Båda hans föräldrar har fyllt år och jag har lämnat med något till dem vid dessa tillfällen. Något som jag enligt honom inte behövt göra men de fyllde pension & jämt så jag ville göra det.
Sen måste han förstå att jag haft bra mycket mer med hans föräldrar att göra än vad han någonsin haft med mina.
Ganska självklart då de bor närmare och vi ofta träffats och haft hjälp av varandra.
Sen tycker jag väldigt bra om dem också. 
Väldigt Enkla, lättsamma och roliga människor.
Jag och Erik tapetserade vardagsrummet i 3 dagar.
Vi hade faktiskt riktigt roligt då och vi var väldigt stolt över att dom faktiskt satt kvar utan att ramla ner efteråt också och bra blev det.
Första ggn jag träffade Erik var jag själv och är nog den enda människan som fått honom att äta Svamp i maten enligt Daniel.
Jag saknar dem också.

Dagen före min födelsedag får jag ett meddelande från Daniel där det bla står att jag följde efter hans nya och det var det sista jag någonsin skulle höra från honom.
Det kom kort efter att jag var Dum nog att vara ärlig mot någon jag trodde jag kunde lita på. Någon som måste kastat sig på telefonen direkt efter och berättat för honom.
Någon som sårat honom väldigt mycket tidigare och som talat ganska illa om honom inför deras vänner.
Jag sa inget elakt och jag ljög inte men gjorde helt klart fel med att lita på henne. Och när jag tänker efter har det hänt tidigare att hon frågat saker som jag svarat på som hon lovat att inte säga vidare. 
Det var mitt fel, jag skulle varit tyst.
När det gäller hans nya så har jag endast sett henne på bild via fb och skulle aldrig kunna känna igen henne om jag mötte henne ute.
Jag vet inte när, var el hur det skulle ha hänt så jag blev jätteledsen för det
När pappa ringde på min födelsedag grät jag som en idiot och som om inte det vore nog så ringde morsan efter det också.

I februari fick jag som sagt bekräftat att han träffat en ny efter att ha hört det ryktas tidigare. Jag trodde inte att det skulle göra så ont, men det gjorde ju det.
Jag har alltid varit rak & ärlig mot honom och skrev ett mail att jag hörde att han hittat en ny. Önskade honom allt gott.
Och att om hon gör honom glad & lycklig är jag uppriktigt sagt glad för hans skull. Skrev också att jag alltid kommer att finnas där för barnen men även honom om han skulle behöva det.

Det är så man gör om man verklige älskar någon.
Allt man vill är att den personen ska må bra ock vara lycklig även om det innebär att man själv inte är en del av den lyckan.
Och om jag inte ville det för honom så vore det inte kärlek.
Det kändes bra att få skriva det mailet till honom som ett avslut och jag var glad & nöjd med det, men blev helt uppriven igen när jag fick det sista meddelandet från honom.
Och det har plågat mig något fruktansvärt enda sedan dess.
Vet varken ut el in längre.

En helg i Stöde

Förra ggn jag skulle åka till stöde kom jag bara till Ytterhogdal, kanske ni läste. Det gick bättre denhär ggn även om det blev lite sent innan jag kom fram i Torsdags.

Brukar försöka fokusera på konditionen de ggr jag är i stöde och ta en paus från gymmet. Kan behövas ibland, då folk frågar om jag flyttat in där.

Kan bli lite mycket vissa veckor beroende på hur jag mår osv.

För ett par veckor sedan var jag där 13 ggr på 10 dagar och det kanske var lite väl, men jag behövde det för att ta mig igenom det som plågade mig just då. Och det gjorde jag ju, för jag är fortfarande här.

Tog som sagt med mig dubbskor för att kunna jogga lite längs hullsjövägen som jag brukar, men det var ju nästan inge snö kvar så det var ingen bra plan och jag springer inte gärna med spikskor utan snö/is då det förstör skorna.

Så jag tog bilen upp till infarten mot Lycksjön där min farbror har stuga och sprang till den & tillbaka igen.

Ganska lämplig sväng och vägen var perfekt att springa på.

Jag var rädd att jag tappat konditionen under vintern då jag bara sprungit på band/treadmill, men det gick hur bra som helst och jag var väldigt glad för det.

Så jag tog den svängen ett par dagar, men det blåste lite kallt och jag han nog bli lite kall innan jag kom hem igen så jag blev himla snuvig. Trodde jag skulle åka på en regäl förkylning nu som klarat mig hela vintern, men rinnsnuvan försvann på ett par dagar som tur var för jag har jättemycket jobb just nu.

Har klarat mig från förkylning/influensa än så länge, men den lär väl komma till midsommar som vanligt.
i Övrigt råder just nu Coronahysteri i Europa/sverige.
I början var de inget många tog på så stort allvar.
Men nu ställs både större & mindre evenemang in för att hindra smittspridning. Tror alla tänker ett steg längre när de gäller att hålla god hygien och helt enkelt lite sunt förnuft. 
Måste tänka lite extra på riskgrupperna också, de äldre & de med underliggande sjukdomar.
Enda fördelen med denhär epidemin är att bensinpriset gått ner ganska mycket och att jag får jobba lite mer än vanligt.
Vilket är bra.. de gör att jag håller mig sysselsatt och på andra tankar. 
Tänker ofta på barnen, än mer nu i dessa Coronatider.
Ber varje dag för att de inte ska bli sjuka och jag hoppas att de mår bra. Önskade jag fick träffa dem..
Undrar om jag någonsin kommer att få göra det igen.
Dom fattas mig nått så enormt..

Modigt el Fegt

Meningarna går isär gällande dethär, men:

Är det Modigt el Fegt att ta sitt eget liv ?

Och innan ni tror det absolut värsta:

- Nej, det är inget jag funderar på att göra.

Jag är bara intresserad av att höra vad ni tycker å tänker, och varför.

Jag har minst 3 vänner som har en familjemedlem som valt att ta sitt eget liv och det råder skilda meningar om det är en Feg/lätt väg ut el om det är modigt.

En vän säger: Ja, jag skulle nog säga att det är ganska fegt.

En annan: Ja, inte är man feg i allafall !

Jag skulle nog hålla med om att det inte är Fegt.. oavsett anledningen. Och anledningen är till 99% Psykisk Ohälsa.

Frågan jag tänker på är då, Vad kan ha hänt denhär människan som gör att han/hon känner att det inte finns någon annan utväg ?

Försök föreställa er hur det känns inuti. 
Känslan av bottenlös förtvivlan, ångest och fullständig kaos & Hopplöshet.

För har ni någon gång varit så ledsna att det gör fysiskt Ont inuti.

Jag har det, och det är fruktansvärt.
När det gör så Ont att man varken vet ut el in längre, och man vill bara att det ska sluta.
Det känns ungefär som om du har hundra galopperande Lejon i bröstet som ryter och försöker klösa sig ut.
Du kan inte fly, du kan inte springa ifrån det, och ingen ser el hör dendär dödskampen som pågår där inne.
Och Rädslan, när det känns som om du håller på att förlora kampen.
Första ggn det hände mig sökte jag mig till Pappa.
Bad han att krama mig jättehårt tills de värsta var förbi.
Ja, Det är dokumenterat att kramar/fysisk kontakt lugnar.
Det vet nog alla.
Sista ggn det hände var precis efter att jag flyttat förra året.
Då sökte jag mig till den enda trygga platsen jag kände till.
Daniel. Eftersom det varken hörs el syns om man verkligen inte tittar så förstod inte han. Och jag sa inget heller.
Jag bara lät han stå där å skälla på mig.
Jag tog hellre det än att göra något mycket värre för att få det sluta.
Jag tror inte att man till fullo kan förstå hur det verkligen känns om man inte varit där själv.
Men det är inget jag ens skulle önska min värsta fiende.
Ni som aldrig känt något liknande, var då evigt glad å tacksam för det och be om att ni aldrig gör det heller.

Det finns alltför många människor där ute som inte har någon dom känner att dom kan vända sig till.
Då är det inte så konstigt att många känner att de inte finns någon annan utväg.

"Fakta: Psykisk ohälsa är ett Stort samhällsproblem och den yttersta orsaken till självmord. Antalet självmord har legat på Ca 1500 personer per år de senaste 10 åren.
70% bland är män mellan 15-45.
Självmord var Olagligt i sverige t.o.m 1856."

Något att Tänka på: Det finns en anledning till att man säger "Bra" när någon frågar hur det är om man t ex springer på varandra på Ica.
För det första.. Det har blivit en artighetsfras och det är vad dom förväntar sig att att få höra. Jo, det är "Bra".
Och skulle man tala om hur man egentligen mår så skulle de inte veta vad de skulle säga.
Så Fråga Inte såvida du inte är beredd att verkligen höra svaret.

Vårvinter 2020

 Vårvinter i sveg, 5 Mars 2020.