söndag 29 mars 2020

Min födelsedag

Har nog aldrig varit så ensam & ledsen på min födelsedag tidigare.
Vaknade efter 4 timmars sömn av att telefon pep hela tiden.
Diverse grattishälsningar.

Om jag ska ta det från början så ringde Daniel en dag i slutet på Januari. Där han frågade om jag möjligtvis låg bakom en polisanmäld händelse som drabbat honom/barnen med flera.
Först blev jag helt stum & kall, som bedövad och min första tanke var Barnen. Hur är det med Barnen ?
Tänker inte gå in på vad det var för att skydda honom, men det var tveklöst med Elakt/Ont uppsåt. Men Värst av allt att det faktiskt också drabbade barnen.
Efter det samtalet var jag jätteledsen, för hans men mest för barnens skull. För det måste han varit fruktansvärt för dem.
Men det som gjorde mest Ont var att HAN, efter all den tid vi haft tillsammans misstänkte att JAG skulle kunna göra något sådant.
Vet inte hur många ggr jag både sagt & skrivit att jag aldrig skulle kunna göra något för att skada varken han el Barnen.
NÅGONSIN.
Nog för att jag sagt/gjort mycket dumt som jag ångrar det senaste året, men jag skulle aldrig någonsin medvetet göra något för att skada någon av dem. 
Och Han Vet det. I allafall Borde han veta det vid dethär laget och innerst inne tror jag att han gör det också.
Det har jag också sagt till honom. För ingen känner mig så Bra som han gör. Han kan mig.
Enligt ett par av våra gemensamma vänner som jag pratade med när jag var jätteledsen sa de att Han visste det.
När det värsta lagt sig och jag själv började tänka efter lite ur hans perspektiv så kan jag förstå att han var tvungen att fråga mig.
För om jag var honom skulle jag nog också frågat mig först.
Men som han sa i samtalet, och som jag också försöker hålla fast vid när de känns som mest är att han sa att det var Långsökt med tanken på barnen, men att han ändå måste fråga.
Det är ju ingen hemlighet att jag mått jättedåligt under hela förra året efter Allt. Dom fattas mig och när det varit jättejobbigt så har jag åkt förbi hos dem många ggr, i hopp om att träffa el få se en glimt av barnen.
Förstår att det måste sett väldigt konstigt ut också för de som sett.. men ändå något som de jag pratat med har kunna förstå.

Ca 5 veckor efter den incidenten fick/såg jag själv att jag fått ett meddelande liknande det som drabbat honom/barnen med flera, fast dethär var mycket grövre uttryckt än det han beskrev för mig.
Det kan ha skett samtidigt, bara det att jag har en tendens att inte tömma min postlåda förrän den är överfull av reklam. 
Det var obehagligt/Otäckt och händerna skakade när jag läste det.
Klart var att någon ville vara riktigt Elak mot mig med den upplysningen om honom. Någon som säkert vet hur dåligt jag mått och verkar velat göra det än värre. 
Vid den tiden visste jag redan att det var som det stod när jag hört det från flera håll, men det betyder inte att det inte gjorde mindre Ont för det.
Jag känner det jag känner, det kan jag inte rå för.

Mellan dessa incidenter fick barnen sina julklappar från mig och jag fick vara med när dom öppnade dem vilket var jättesnällt.
Jag har vid några tillfällen lämnat lite godis el något litet till barnen på bron och hoppats att de fått det.
Jag vill inte att de ska tro att jag bara försvinner/lämnar dem, tro att jag inte tycker om dem el saknar dem längre för det gör jag.
Jag tänker på dem & saknar dem varje dag !
Det är jätteviktigt för mig att dom vet det.

Båda hans föräldrar har fyllt år och jag har lämnat med något till dem vid dessa tillfällen. Något som jag enligt honom inte behövt göra men de fyllde pension & jämt så jag ville göra det.
Sen måste han förstå att jag haft bra mycket mer med hans föräldrar att göra än vad han någonsin haft med mina.
Ganska självklart då de bor närmare och vi ofta träffats och haft hjälp av varandra.
Sen tycker jag väldigt bra om dem också. 
Väldigt Enkla, lättsamma och roliga människor.
Jag och Erik tapetserade vardagsrummet i 3 dagar.
Vi hade faktiskt riktigt roligt då och vi var väldigt stolt över att dom faktiskt satt kvar utan att ramla ner efteråt också och bra blev det.
Första ggn jag träffade Erik var jag själv och är nog den enda människan som fått honom att äta Svamp i maten enligt Daniel.
Jag saknar dem också.

Dagen före min födelsedag får jag ett meddelande från Daniel där det bla står att jag följde efter hans nya och det var det sista jag någonsin skulle höra från honom.
Det kom kort efter att jag var Dum nog att vara ärlig mot någon jag trodde jag kunde lita på. Någon som måste kastat sig på telefonen direkt efter och berättat för honom.
Någon som sårat honom väldigt mycket tidigare och som talat ganska illa om honom inför deras vänner.
Jag sa inget elakt och jag ljög inte men gjorde helt klart fel med att lita på henne. Och när jag tänker efter har det hänt tidigare att hon frågat saker som jag svarat på som hon lovat att inte säga vidare. 
Det var mitt fel, jag skulle varit tyst.
När det gäller hans nya så har jag endast sett henne på bild via fb och skulle aldrig kunna känna igen henne om jag mötte henne ute.
Jag vet inte när, var el hur det skulle ha hänt så jag blev jätteledsen för det
När pappa ringde på min födelsedag grät jag som en idiot och som om inte det vore nog så ringde morsan efter det också.

I februari fick jag som sagt bekräftat att han träffat en ny efter att ha hört det ryktas tidigare. Jag trodde inte att det skulle göra så ont, men det gjorde ju det.
Jag har alltid varit rak & ärlig mot honom och skrev ett mail att jag hörde att han hittat en ny. Önskade honom allt gott.
Och att om hon gör honom glad & lycklig är jag uppriktigt sagt glad för hans skull. Skrev också att jag alltid kommer att finnas där för barnen men även honom om han skulle behöva det.

Det är så man gör om man verklige älskar någon.
Allt man vill är att den personen ska må bra ock vara lycklig även om det innebär att man själv inte är en del av den lyckan.
Och om jag inte ville det för honom så vore det inte kärlek.
Det kändes bra att få skriva det mailet till honom som ett avslut och jag var glad & nöjd med det, men blev helt uppriven igen när jag fick det sista meddelandet från honom.
Och det har plågat mig något fruktansvärt enda sedan dess.
Vet varken ut el in längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar