onsdag 22 april 2020

Jobbat mer än vanligt den senaste tiden.
Troligtvis för att många stannar hemma i dessa Corona-tider när man inte får vistas bland folk bara man blir lite snuvig.

Förra veckan t.ex jobbade jag en dag 7-11, ledig nästa 3 timmar innan jag går på 12.45-21 igen. Får en bokning vid 12 tiden där det står att jag även ska jobba natten.
Efter 5 min ringer Sara från jobbet när de fått meddelande.
- Annie, det står att du ska fortsätta jobba natten också !?
Ringer kontoret, som inte hade nån koll på hur det kunnat blivit så, men någon annan fick ta min kväll och jag fick natten.

Efter det blev slut med Daniel ville jag inte ha någonting mer med vården att göra och har sen dess sökt efter annat.
Han har ju varit med sedan dag 1 jag började inom vården.
Det var ju han som fanns där genom allt.
Alla tankar & rädslor, upp & nedgångar jag hade under hela den tiden.
När jag började igen efter honom påminner det mig bara om hur dåligt jag mådde på jobbet under den senaste perioden och det kändes som en nödvändighet att begrava hela den eran med honom.
Men lättare sagt än gjort att bara hitta något annat.
Det underlättar att jag inte längre är kvar inom hemtjänsten, men dessa korridorer inom LLS boendet kastar fortfarande skuggor från förr och det är stundom väldigt jobbigt.
Visst kommer ljusglimtar ibland när det känns bra att få hjälpa och måna om de som behöver det men fortfarande mest skuggor från förr.

Idag har jag varit jätteledsen & stressad hela dagen.
Först kunde jag inte sätta fingret riktigt på varför men sen slår det mig att det känns som evigheter sen jag fick se barnen.
Sen slår det mig ännu än gång, som en hammare , att jag kanske aldrig kommer att få se dem igen. Någonsin !
Just Här & Nu känns det Outhärdligt. 
Som om någon sticker en kniv i hjärtat och vrider om.
Det går inte att beskriva..  Det gör så jävla Ont och tårarna bara rinner.
Hur många ggr har man inte trott att det kanske börjat vända, att det börjat kännas lite bättre/lättare nu, men vare gång man vågat hoppats lite så kommer det över en igen med full kraft.

Går det Aldrig Över..
Blir det Aldrig bättre ?
Hur länge ska jag orka, för just nu känns det som att det inte är mycket längre.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar