Är så tacksam över att ha vänner & arbetskollegor som har häst och ibland har man turen att få följa med när de ska ut och köras vagn.
Idag fick jag även rida en kort stund i paddoken.
Måste varit 30 år sedan sist..
Kändes mycket ovant & vingligt.
Skräckblandad förtjusning skulle jag nog kalla det.
Gick bra att komma upp men sen blev jag orolig för hur jag skulle komma ner också.
Men som Maggan sa "ägaren till hästen"
- Problemet brukar vara att komma upp.
Ner kommer man alltid på ett eller annat sätt.
Det gjorde jag också, om än inte så graciöst som jag velat.
Hästen heter Caladora och det är en 24årig Arab.
Snällast i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar