Stort Hjärta

Ny vecka Å nya möjligheter.. fast jag är väll utom allt hopp är jag rädd.
Jag kanske inte kan rädda mig själv men hoppas kunna rädda nån i allafall i detta kaos på jobbet med förflyttningar å varsel å gud vet allt.
Det flyttas folk kors å tvärs vare sig de vill el inte.. tvingas gå utbildningar på ett språk hälften av dem inte förstår !
Hur blev det såhär ?
Hur tänker dom egentligen ?
Vart tog känslan, medmänskligheten å det vanliga folkvettet ivägen ?
Har skrivit ett Mail till Personalansvariga å frågat just det.

Dom vet vem jag är å att jag skriver precis det jag tycker,tänker å känner.
Jag äger inga vackra "fanciga" ord utan jag skriver rätt å slätt som man pratar.
En kollega fick läsa igenom å sa att hon aldrig skulle våga skicka nå sådant.
Jag kan riktigt se framför mig hur Pappa tar sig för pannan när han läser detta å tänker
" Att hon aldrig kan vara Tyst.
Har hon ingen egen grav så ser hon till att gräva sig en egen "

Men Du förtår Pappa: För mig spelar det igen roll längre, jag är redan hängd å slängd endå.
Men det betyder inte att jag inte kan kämpa för de som e kvar in i det sista.
För Jag har ett Stort Hjärta.. det har du gett mig.
Det har jag ju fått och lärt från dig å mamma.
Å jag e Förbannat STOLT över Det å att det fortfarande sitter på rätt ställe efter 11 år här... till skillnad mot andra som verkar ha tappat det någonsstanns längs vägen..
Sådär.. nu har man ventilerat klart för idag.
/ A*