Jag har nog aldrig varit så stressad och orolig i hela mitt liv över framtiden. Inget jobb, ingen inkomst.
Jag satt med CV och personligt brev dag å natt och hade konstant hjärtklappning i flera veckor.
Nu var det ju ingen panik eftersom jag hade lön fram till sista april, men 3 månader går fort.
De flesta av kollegorna tänkte ha semester och inte tänka på nått annat förrän de var dags att anmäla sig på arbetsförmedlingen och ev bara stämpla ett tag efter det.
Den tanken fanns inte i mitt huvud... sån panik hade jag.
Tanken var att söka sig till vården som vikarie till att börja med.
Där behövs det Alltid folk.. å det finns en anledning till det också. Människor sliter ut sig pga ibland omänskliga arbetsförhållanden... det avverkas folk på löpande band och det är helt ok också när pengar styr.
Nästa fundering var vart inom vården ?
Så jag pratade med bemanningsenheten om att gå praktik på lite olika ställen för att känna mig för och få ett hum om vad jag skulle tycka om.
Var till arbetsförmedlingen i god tid och fick samma handläggare som för några år sedan.
Han hade precis kommit från ett möte med bemanningen för att diskutera personer lämpliga för praktik å när han hörde att jag hade lön tom april så tog det en jäkla fart.. då slapp ju kommunen betala.
Då kunde ju jag börja praktik direkt.
" För du har ju lön endå " !
Ingen annan hade nog gått med på det som det hördes när jag berättade om det senare, men det var väl lika bra å bli utnyttjad, å försöka se tiden som en utbildning.
Ooh med lite tur så är jag redan inne i rullarna den 1 Maj så jag kan jobba sen och till sommaren behövs alltid vikarier.
Det är min plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar