Pappa på Facebook

Dethär med Facebook var någonting som Pappa aldrig skulle skaffa.
Men han tyckte det var väldigt intressant å sitta titta i min Facebook länge å väl på dem han kände när jag kom hem.

Så trots vilda protester skapa jag ett FB konto åt honom.
Tydligen var det inte lika skrämmande när jag sa att han varken behöver använda sitt fulla namn el visa sitt ansikte i profilbilden.
Och han bestämmer ju själv vilka han vill följa. 
Jag tror jag lade till mig & brorsan för han skulle promt inte ha fler vänner. 
Men mitt FB var ändå roligare än hans, tills han förstod att han nog måste lägga till lite fler vänner.

Idag har han hela 40 vänner och verkar tycka att det är riktigt roligt för det kommer nått inlägg lite då å då, och han både delar och kommenterar andras inlägg.
Och profilbilden passar honom Perfekt.

Okeeej...

Innan vi åkte till Hemsjön i midsommar säger Pappa:

- Ska bara lasta på släpvagnen så kan vi åka sen !

Jag går ut och börjar packa min bil, kastar ett öga mot garaget och får syn på släpvagnen.

Okeeej ??

Midsommar 2019

Jag ville egentligen inte vara i närheten av andra, men tanken på att spendera En enda dag till i detdär mörka lilla fängelset till lägenhet höll på att kväva mig.

Jag trodde kanske att jag kunde göra det till ett "Hem" men jag trivs bara inte. 
Osäker på vad det beror på men är nog lite av varje.

Jag är inte van att känna mig så ensam och instängd. 

Trafiken utanför dörren på en sida, ljudet från grannarna under & vägg i vägg samt oväsendet utanför halva nätterna på andra sidan.

Jag har blivit van & bortskämd med ett helt hus och tillhörande trädgård ett tag och vill verkligen inte tillbaka till en lägenhet.

Jag tankade bilen med det lilla jag hade kvar och åkte till stöde.

Bävade för om jag egentligen var redo att träffa andra hela vägen hem.

Har valt ensamheten av en anledning när jag mår så dåligt och kände mig inte riktigt redo att.. umgås.

Hur som helst blev de glada när jag kom hem eftersom jag 

inte haft någon kontakt med dem på ett par månader nu.

Vi var till sundsvall en sväng, handlade lite mat & virke till hemsjön och besökte brorsan en snabbis.

Trots att ångesten rev å slet i en så överlevde jag.
Men sprang givetvis varje dag för att försöka hålla den i någorlunda schack.

Midsommar firades i hemsjön med föräldrar & Farbror med sin Agneta.

Jag höll mig mest för mig själv under dagarna och var lite mer delaktig under kvällarna.

Var ute och sprang varje dag tills jag inte orkade längre och benen värkte och badade i sjön när jag kom hem igen.

Vi hade endå inget varmvattet el vatten att duscha i över huvudtaget. Det var nästan 18 grader i sjön så det var inte så farligt. 
I övrigt var det skapligt väder med växlande sol, blåst och vissa regnskurar.

Tog lite bilder som alltid när jag är där.

Bilderna ut över sjön, är en ständigt återkommande Vy som jag aldrig tröttnar på.

Hårbollarna

Som om saknaden efter de andra inte vore nog så är saknaden efter katterna också stor.

De var mina godingar. 

2 små varma kroppar att krama å mysa med ibland, som många gånger gav mig tröst & lugn.

Akela som alltid var först med att välkomna en hem genom att hoppa upp på bilen och "prata" med en.

Likaså om han varit ute å man öppnar dörren åt honom och sa: 

- Hej Gubben så "svarade" han alltid.

Han åkte jag med till veterinären och rakade förra sommaren.

Han hade tovor som inte gick att klippa bort och det gjorde ont på honom. 

Han såg ganska lustig ut där ett tag utan hår på mitten av kroppen men det växte ut lagomt till vintern igen och jag tror han tyckte det var skönt också.

Sen dess har vi hållit efter och borstat och klippt.

Jag brukade borsta och Daniel klippa, då jag var rädd för att klippa i skinnet.

Tur är att Naala inte fått några tovor än som vi inte kunnat hantera för jävlar i mig den som skulle försöka söva henne..

Lite bilder på dem.

Först på Pappan som groomar.

Akela ser alltid måttligt irriterad ut vid pälsvård :)

Men han myser i soffan ibland och sen i garderoben på kalsongavdelningen :)

Sen Naala med sina lustiga sovstilar.

Försommar 2019

Förmodligen den värsta i mitt liv också.

Tror aldrig jag har varit så ensam, rädd och vilsen i hela mitt liv.

Jag går, joggar och gymmar.

Joggar även nätterna ibland.

Antingen det el tappa förståndet.
Det är bara å välja.

Försöka finna något, sen gripa det med allt du har, å sen hålla kvar så länge du kan.
Inget är så skrämmande som att gripa efter halmstrån för att överleva.

Frågade Daniel om jag fick gå och se Liam & Leah i kyrkan på skolavslutningen.

De få minuterna det tog att få svar, kändes som ÅR.
Och när han sa att det var ok, då rann tårarna.
Tänk att man kan bli så glad..
Så Fre den 14 Juni gick jag & Daniels Mamma Irene dit å tittade.
Tyvärr skymtade vi dem bara påväg in & ur kyrkan.. totalt 5 sekunder kanske.
Men dom 5 sekunderna betydde Allt just då.

Några ögonblick från mina gå/springturer.

Här är en bild på Ida & Albin från skolavslutningen 2018.

Bristningsgränsen

Det kanske inte ser ut så, men tro mig, här var jag på gränsen till vad jag klarade av.

Det ser ut som om man vore helt till freds men i själva verket var det:

Get up. Survive. Go back to bed period.

När ska det sluta göra så ont ?

När går det över ?

How to kill someone..

Sorg, saknad & Ångest

Kl är strax över kl 01.00 och jag har nyss joggat torven.
Det är det enda som verkar hjälpa när Ångesten kommer över mig som en jävla ångvält.
Springa tills man stupar el träna på gymmet tills de svider i musklerna och man kan känna det flera timmar efteråt.

Som jag skrev tidigare, denhär ggn ångest för att jag saknar barnen, nått så fruktansvärt.

Oavsett hur hårt man går på så kvarstår givetvis känslan av saknad, men ångesten dämpas i alla fall något.

Jag levde med dem i 8 månader och fanns där även långt innan dess och det är inte så jävla lätt när de plötsligt bara inte finns där längre. Det är Dött & Tyst som i Graven.
Jag som ibland höll på få nått fel på ljudnivån, och nu är det tvärt om. Tystnaden är öronbedövande.

Det har gått strax över en månad sen jag flyttade nu.
Vissa kvällar/helger är saknaden nästan Outhärdlig.
När ska det sluta ? När går det över ?

Jag har hållit mig sysselsatt hela dagen.
Jag var på gymmet kl 8 till 10.
Hem till lägenheten och duscha innan jag hade ett möte.
Lunch med Åsa, en vän & fd granne.
Direkt efter det åkte jag med Marielle och flyttstädar i glissöberg.
Vilket börjar med att vi glömt nyckeln i sveg, får klättra upp på altanen på andra våningen för att komma in, bara för att upptäcka att dörren endå var Olåst.
Eftermiddan & kvällen flöt på med städning, packa bilen med saker som tidigare lämnats kvar, packa ur väl i sveg igen och slutligen sen middag på knuten.

Strax efter 21 kliver jag in i lägenheten och hinner knappt stänga dörren om mig innan det brister.
Sjunker ner på golvet innanför dörren och bara tokgrinar som en galning.
Har lyckats hålla det ifrån mig hela dagen, pressat undan det varje gång det velat fram och koncentrerat mig på allt jag ska göra.
Men när man är klar, ensam igen och det inte finns något kvar att göra så kommer det över en som en ångvält.

En Enorm Smärta, Sorg, Saknad och Ångest över att ha förlorat nått som inte går att ersätta.

När ska det sluta göra så Ont ?
När går det över ?
Går det någonsin över el lär man sig bara att leva med hålet de lämnat efter sig ?

Ibland handlar det inte om dagar el timmar. 
Ibland känns det som om varje jävla minut är en Kamp för överlevnad.
Det gör så ONT så jag skulle kunna göra vad som helst för att få känna något annat om så bara för en liten stund.

De enda gångerna jag inte känner något är när jag Sover.
När jag sover är jag inte ledsen, då gör det inte ont, då är jag inte ensam.. Då är jag Ingenting.

Och jag sover inte många timmar nu för tiden.

Gud, hjälpe mig.

Kl är snart 00.00

Saknar barnen så mycket att det gör Ont just nu.

Ångesten håller på att kväva mig och jag vet inte vad jag ska göra.

Gud, hjälp mig !

- 15 kg

Sedan i slutet av januari.. efter det tog slut har jag rasat i vikt ganska fort.
Jag har varken kunnat äta el sova och jag har frusit konstant.
Jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.

I allafall beställde jeansshorts till sommaren.
De var för stora trots att jag tog en storlek mindre än vanligt.
Blev retur & en storlek mindre.
När de kom, var även de för stora.
Det har väll gått lite fort och det har inte varit avsiktligt på något sätt.

Var på Expo mässan med Ante i helgen.
Har knappt varit ut då jag mått så dåligt och verkligen inte bland så mycket folk sedan det tog slut med Daniel.
Träffade folk jag inte sett på ett litet tag och fick många kommentarer om vikten.
Bla frågan om jag gjort en Gastric Bypass ?
Alltså, var jag verkligen så stor tidigare ?

Många har frågat vad hemligheten är ?
ja, Du äter inget helt enkelt..
Inte för att du inte vill, utan för att du inte kan.

R I P Adde

Igår fick Adde somna in. Nästan 11 år. 080716-190604
Mitt trogna promenadsällskap på lördagarna sedan jag själv blev utan hund.
Fick lite extra kvalitetstid med honom 2 dagar innan, då jag hjälpte Leif & Cecilia att lyfta bort 140 stenplattor.
Efter det blev jag bjuden på middag och myste m Adde på altanen.
Han kommer saknas.