Försommar 2019

Förmodligen den värsta i mitt liv också.

Tror aldrig jag har varit så ensam, rädd och vilsen i hela mitt liv.

Jag går, joggar och gymmar.

Joggar även nätterna ibland.

Antingen det el tappa förståndet.
Det är bara å välja.

Försöka finna något, sen gripa det med allt du har, å sen hålla kvar så länge du kan.
Inget är så skrämmande som att gripa efter halmstrån för att överleva.

Frågade Daniel om jag fick gå och se Liam & Leah i kyrkan på skolavslutningen.

De få minuterna det tog att få svar, kändes som ÅR.
Och när han sa att det var ok, då rann tårarna.
Tänk att man kan bli så glad..
Så Fre den 14 Juni gick jag & Daniels Mamma Irene dit å tittade.
Tyvärr skymtade vi dem bara påväg in & ur kyrkan.. totalt 5 sekunder kanske.
Men dom 5 sekunderna betydde Allt just då.

Några ögonblick från mina gå/springturer.

Här är en bild på Ida & Albin från skolavslutningen 2018.