När Hjärtat brister..

När hjärtat brister.. igen.
När man trodde att de inte fanns något mer kvar som kunde gå sönder..

I veckan när jag flyttade saker till bilen från huset och Tim frågar vad jag gör.
- Jag flyttar saker till lägenheten där jag ska bo.
- Varför då ? Tar du tillbaka dom hem sen igen ?

Och ikväll när pappa var på gymmet och jag skulle natta honom
stannar han i hallen och tittar på väggen med alla foton på.
- Alla är inte med på denhär väggen säger han.
- Men alla är ju med, Pappa å du, Liam & Leah.
- Ja men jag menar på hela familjen, du är ju inte där.
Vi kryper ner i sängen och jag förklarar att jag ska flytta igen.
Då kommer inte jag att vara här lika mycket med er el kanske inte alls.
- Jo, varje gång Pappa är på gymmet då ska du vara här å natta mig.
Så enkelt & självklart för honom 💕

Hur förklarar man för en 4 åring som precis vant sig vid och verkligen lyser upp varje gång jag kommer hem eller hämtar honom på dagis, att jag en dag inte kommer hem igen ?
I alla fall inte hem hit.
Även om hemma för mig har blivit där dom är.

"Hjärtat går i Tusen bitar" Det är ett talesätt. 
Men det gör verkligen det.
Och inget brister som hjärtat.
Tårarna rinner och det gör så omänskligt ONT i mig.