Det är mammas födelsedag.
Jag packade väskan och körde mot Stöde.
Kom till Ytterhogdal, köpte en korv med bröd, vände, å for hem igen.
Jag hade en debatt med mig själv hela vägen dit och det kändes inte riktigt bra.
Ibland finns inte orken & viljan att vara bland folk även om det många ggr kanske skulle vara bra för en.
Men jag var trött och som vanligt lite ledsen.
Sov bara 3,5 timmar inatt innan jag började jobba kl 7 och har jag inte fått tillräckligt med vila så märker jag direkt att jag blir än mer nedstämd.
De få ggr jag sover bättre gör också att jag mår lite bättre.
Det är ingen hemlighet att det varit ett minst sagt jobbigt år och att det har förändrat mig.
Jag är inte som jag var tidigare.
Jag kommer aldrig att bli som jag var tidigare.
Jag har gått sönder för mycket för att kunna bli det igen.
Jag försöker hitta fotfästet i träningen & jobbet och fokusera på att ta en dag i taget. Ibland bara en timma i taget.
Men det är svårt att se framåt när man lever på fina minnen och saknaden efter det som var.
Och jag straffar mig själv för det varje dag
Om jag bara kunde varit lite gladare, gett lite Mer..
Men jag gav allt jag kunde och det spelade ingen roll..
Jag försökte verkligen men det gick inte.
Det var helt enkelt inte meningen att jag skulle få ha allt dedär..
Det är svårt, men försöker påminna mig själv:
" Dont be a prisoner of your past.
It was just a lesson, not a life sentence "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar