Träningsprogram

I ett tidigare inlägg skrev jag att det inte finns något stopp i vissa träningsmoment på gymmet. Jag sliter ut muskeln, ger mig inte förrän det nästan gör ont.
Och det är inte för att det är en rolig övning heller. 
Tvärtom är det oftast på de övningarna jag hatar mest/som är tyngst som jag inte kan begränsa.
Ja, det är som sagt en självplågar grej.
Sån har jag alltid varit.

Jag såg Rickhard Stålhandske göra en benövning som jag brukar göra och frågade honom hur många reps & set han gjorde.
Sen sa jag hur många jag brukade göra. Det var minst det dubbla.
Sen frågade han mig vilka andra benövningar jag gjorde samma dag om jag hade en benDag t ex.
Det var INTE ok. Det måsta jag genast sluta med. 
- Du sliter ut muskeln. Inte undra på att musklerna vibrerar å värker när du kommer hem å sen ska sova på natten.

Frågade Roger A som jag brukar träna med om han kunde ge mig ett träningsprogram för SQuat/benböj & bänkpress.
Just för att det finns inget stop när de gäller benböj bla och han får ofta begränsa mig när vi tränar bänkpress. 
Nu råkar jag gilla bänkpress och det vet han.
Troligtvis därför han håller tillbaka mig där också.
Jag blir irriterad när jag fastnar på 40 kilo i bänk och står stilla där hur länge som helst utan att orka mera.
- Ja, men varför har du så brotomt upp i vikt ?
Det tar år att bygga muskler. Och du bryter ju bara ner dem hela tiden.
Nu är jag alltså inne på 6e av ett 8 veckors program.
Sen har jag själv lagt in mina andra övningar och noga planerat & delat upp så det inte blir för mycket, samt att musklerna hinner vila till nästa pass.
Det fungerar bra och det känns som om jag har mer koll & kontroll på mina träning nu.
Det jag kan tycka är konstigt är att jag inte ens har fått varit upp och nosat kring mina maxvikter/personbästa ännu.
Men vi kör uppbyggnad och jag skulle inte bekymra mig över det.
Vi har också pratat om varför jag tidigare plågade mig med så mycket benövningar. Förutom att det är ett straff/självplågarbeteend så har jag inbillat mig att det ska vara bra för rumpan.
- Men det är ett jävla tjat om din rumpa.
Det är väl inget fel på dendär rumpan ? 
Är det någon som sagt något om rumpan i ett förhållande du har haft el vad kommer det här ifrån ?
Nä, det är faktiskt inte någon som sagt något illa om min rumpa någon gång. 
En gång sa Daniel en sak "PÅ SKÄMT när jag knappt inte fick ett par träningstights över röven.
Det var inte illa menat och han ville mest se min reaktion.
Han har aldrig haft något problem med någon del av min kropp vad jag vet. 
Den Osäkerheten var något jag alltid har framkallat helt själv.
Dessutom var det faktiskt konstrtuktionsfel på de byxorna då många hade kommenterat det i omdömen om produkten.

När jag började ut & springa och jogga i samma veva som jag började träffa Daniel var det många som trodde att det var något som han hade sagt åt mig att göra. 
Ifall jag inte skrivit det tidigare vill jag klargöra att Han ALDRIG, EN ENDASTE GÅNG sagt åt mig att jag måste el borde träna pga vikten el annat. Aldrig en endaste gång.
Det var helt och hållet något jag kom på själv.
För att det kändes inte ok att vara ihop med en man som har en kropp som en grekisk gud och själv se ut hur som helst.
Jag ville ju vara fin för honom, vara honom värdig.

Jag skrev något inlägg på fb en gång om att jag tidigare själv kallat alla som var ute och sprang för självplågande idioter.
För att det var något som aldrig funnits på min karta att själv göra. Men jag började lite försiktigt och upptäckte att det var så jäkla skönt efteråt. 
Ja, jag kan fortfarande ifrågasätta om jag håller på att ha ihjäl mig själv ibland när jag håller på att kollapsa men det är SÅÅ värt känslan man får när man äntligen är klar.
Bäst av allt, när du orkar springa längre och märker resultat.

Om ett par veckor ska det bli intressant att se om det här träningsprogrammet också gett något resultat.
Bylund som också tränar med oss ibland tycker att jag gjort stora framsteg sedan jag började.
Han frågade om jag behövde pass på 35 kilo på bänken.
- Nej, hon är ganska säker på allt under 40 sa Roger.
Han känner mig ganska bra.
Å det är sant. 40 är den Magiska siffran jag mentalt har hakat upp mig på.

You play your part..

Det har gått 1 år och 5 mån sedan det tog slut.

Denhär veckan har jag träffat Christina för första ggn igen på nästan ett helt år och jag har också umgåts med Andreas några ggr. 

Kanske börjar jag sakta men säkert söka kontakt nu, försiktigt börja  kunna umgås med andra igen. 

El så känns det bara så just nu.

Nästa vecka kanske jag drar mig undan & isolerar mig igen.
Men kanske börjar det vända nu..

Idag följade Andreas med på gymmet, sen åt vi lunch under stekhet sol. Efter det gick vi till campingen och jag tog ett dopp i Ljusnan. Där var det i alla fall svalkande i jämförelse med svegsjöns badplats. Andreas tittade på. Doppade inte ens stortån.
Han badar inte. Någonsin.

Vi bestämde att vi skulle ta en minigolf runda imorgon på campingen.

Dåliga banor, men de verkade ändå bättre än de var för ca 8 år sedan då vi sist spelade där.

Jag fortsätter att fokusera på jobb & träning, gör mina 4 gympass i veckan. 
Det är ett måste för att må bra och hålla tankarna på rätt bana.
Det spårar fortfarande ur ibland och jag gråter floder.
Men det går över, och man samlar sig och börjar om igen.
Jag är ganska van vid dethär laget.

Man gör det man måste fast man mår dåligt stundom.
Man går till jobbet, för jobbar man inte, klara man inte ekonomin och då mår man ännu sämre.
Jag kunde inte jobba alls i början fast jag verkligen försökte.
Det har tagit mig nästan ett år att komma tillbaka och nu är glad att jag mår så pass bra att jag orkar jobba fullt igen.
Man går till jobbet, spelar sin roll.
Rollen man har på jobbet.
Något jag och Christina pratade om sist.
Jobb & rollen man spelar på jobbet.
Mår hon inte bra säger hon det el så märker dom det ändå.
Hon frågade om vi kände varandra lika bra på min arbetsplats.
Nu är ju vi lite fler där jag jobbar och nej jag har inte någon nära relationen med någon där och jag vill inte ha det heller.
Vi pratar oftast jobb. Jag kan lyssna när andra pratar om sin familj & sina djur och jag deltar i samtal, men jag pratar inte gärna om mig själv.
Jag jobbar, tränar, äter, sover. Det delen vet dom.
Finns inte så mycket mer att tillägga.
Mitt liv är ganska tomt och innehållslöst numer.
Jag har min jobbroll, den kan och känner jag mig trygg i. Just nu.
När jag slutar och kommer hem tar jag av mig rollen/masken.
Då är jag bara Annie, och då kan jag släppa fram/ut eventuell smärta el annat jag dolt el gått & burit på.

I Torsdags när jag & Christina låg på stranden var det ganska skönt att höra någon annan prata en stund och bara få lyssna.
Bli påmind om världen & människorna utanför.
Påmind om att man inte är ensam om att må dåligt ibland.
Det är så lätt att distansera sig och glömma omvärlden när man mår dåligt. Man kanske blir lite självcentrerad. Men ibland är det också ett måste att stänga allt annat ute itag för att själv kunna läka.

Jag tror, hoppas verkligen inte att jag tappat omtanken om andra medan jag själv mått dåligt. Omtanken om andra har ju alltid funnit där. Jag brukade i alla fall alltid vara uppmärksam & omtänksam om de som för mig är betydelsefulla.
Det är också något som jag vet att jag varit värdesatt för tidigare. Min Omtanke om andra.

Varmt så in i helv..

Denhär sommaren börjar påminna om 2018 när det gäller värmen.

Fattas bara att de ska börja brinna i skogen också som då.

Måste snart gått 14 dagar med strålande sol och upp emot mellan 28-33 grader. 

Strax före midsommar blev jag trädgårdsmästare åt en kompis.

Han håller på att renovera ett hus han köpte för nå år sedan och han är otroligt duktig. Det var ett gammalt ruckel när han köpte det men han tar rum för rum och det får ta den tid det tar.

Sovrum,vardagsrum och pannrum är klart och nu håller han på med badrummet. 

Det var bra precis ett år sedan jag var in där för första ggn och de var så man tappade hakan när man fick se sov & vardagsrum.

Som taget ur en inredningskatalog där allt är noga planerat & genomtänkt in i minsta detalj. 

Vore kul om han skulle tillåta en artikel om det han gjort när det blir klart. Den artikeln skulle kunna gå under namnet 
"Från Koja Till Slott"

Hur som helst har han inte mycket över för trädgården. 

Jag krattade löv där i höst och skottade lite i vinter och nu klipper jag gräs och ska lära mig att köra grästrimmer också.

Jag gillar ju sånt och jag har ju ingen egen trädgård att pyssla i längre. Där har jag pysslat lite nu när det varit som varmast.

Svetten har runnit men man må tar vara på dessa dagar i allafall.

Försöker vara i lägenheten så lite som möjligt. Det är över 30 grader trots korsdrag och persiennerna nere hela tiden. Olidligt !

Igår var jag & Christina och badade i svegsjön innan jag började jobba. Men det var så varmt i vattnet att det inte ens var svalkande. Det var nästan ett år sedan jag umgicks med Christina nu. Jag har gjort ett medvetet val att distansera mig från allt och nästan alla det senaste året.

Är inte redo för nyfikna frågor och funderingar om det som varit.

Tror aldrig att jag kommer att bli det heller.

När människor för honom på tal är det inte alltid snälla saker. 

Får känslan av att de med det vill att jag hoppas/ska tro att de är på min sida och ska hålla med dem och börja prata.

Det fungerar inte riktigt så.

Ja, han har sårat mig, för all framtid. 

Men det betyder inte att jag tycker illa om el kommer tala illa om honom för det.

För det gör jag inte. 

Även om det höll på ta livet av mig att skiljas från dem så måsta han gå sin egen väg. En väg utan mig.

Det är nästan 30 grader inne på jobbet trots fläktar.

Fläktar vi inte får använda pga smittorisken, men det gör vi i alla fall. Annars hade vi ju stendött ! 
Att vi inte får någon AC skyller de också på Corona, men det är bara ett svepskäl. Det hänger väl på ekonomin som allt annat.

Jag filade på ett mail efter påtryckningar från personalen till vår chef om att det fanns hälsorisker med att arbeta i denna värme.

Arbetskläderna är dessutom vinterkläder. 

Görs en inspektion nu så riskerar de att stänga hela arbetsplatsen.

Samt att en AC var ett krav och inte en förfrågan.

Hur som helst vågade jag aldrig skicka mailet. 

Rädd att jag får skit för det för att det kommer från MIN mail trots att de är från oss alla.

Lämnade Maggan att läsa det jag inte vågat skicka och när jag gick på larm var hon snabb som fan att fylla på och sen trycka på SEND.

Som tur var hade chefen semester idag så domen kommer inte förrän på måndag.

Igår fick jag veta att jag skulle vara ute ur lägenheten innan den 15e. Historien upprepar sig. 

Flyttstädning när det är som allra varmast och mycket jobb just då, precis som 2018.

Midsommar 2020

Midsommarhelgen spenderades i Hemsjön precis som förra året.
Den här gången var jag lite mer social.
Förra året var just efter uppbrottet och jag var helt knäckt.

Precis som förra året började jag midsommarafton med en joggingtur.Det var ingen bra ide, det var kokhett och luften stod helt stilla, dessutom hade jag skoskav. 
Trodde jag skulle dö av värmeslag innan jag var tillbaka igen och hoppa i sjön. Så jäkla skönt. 23 grader.

Dagen efter stod jag i vassen med lien.
Det gör jag varje år.
Finns få saker som är så rogivande som att lia bort lite vass.
Brände ryggen som fan gjorde jag också.
Senare tog jag ett kvällsdopp innan vi åkte ut en sväng med båten.

I höstas började pappa på projektet ny altan. 
Denna altan blir större och få ett tak, sen kommer de bli ett soldäck utanför.
Här kommer bilder från i höst.

Å här kommer bilder från midsommar.