Träningsprogram

I ett tidigare inlägg skrev jag att det inte finns något stopp i vissa träningsmoment på gymmet. Jag sliter ut muskeln, ger mig inte förrän det nästan gör ont.
Och det är inte för att det är en rolig övning heller. 
Tvärtom är det oftast på de övningarna jag hatar mest/som är tyngst som jag inte kan begränsa.
Ja, det är som sagt en självplågar grej.
Sån har jag alltid varit.

Jag såg Rickhard Stålhandske göra en benövning som jag brukar göra och frågade honom hur många reps & set han gjorde.
Sen sa jag hur många jag brukade göra. Det var minst det dubbla.
Sen frågade han mig vilka andra benövningar jag gjorde samma dag om jag hade en benDag t ex.
Det var INTE ok. Det måsta jag genast sluta med. 
- Du sliter ut muskeln. Inte undra på att musklerna vibrerar å värker när du kommer hem å sen ska sova på natten.

Frågade Roger A som jag brukar träna med om han kunde ge mig ett träningsprogram för SQuat/benböj & bänkpress.
Just för att det finns inget stop när de gäller benböj bla och han får ofta begränsa mig när vi tränar bänkpress. 
Nu råkar jag gilla bänkpress och det vet han.
Troligtvis därför han håller tillbaka mig där också.
Jag blir irriterad när jag fastnar på 40 kilo i bänk och står stilla där hur länge som helst utan att orka mera.
- Ja, men varför har du så brotomt upp i vikt ?
Det tar år att bygga muskler. Och du bryter ju bara ner dem hela tiden.
Nu är jag alltså inne på 6e av ett 8 veckors program.
Sen har jag själv lagt in mina andra övningar och noga planerat & delat upp så det inte blir för mycket, samt att musklerna hinner vila till nästa pass.
Det fungerar bra och det känns som om jag har mer koll & kontroll på mina träning nu.
Det jag kan tycka är konstigt är att jag inte ens har fått varit upp och nosat kring mina maxvikter/personbästa ännu.
Men vi kör uppbyggnad och jag skulle inte bekymra mig över det.
Vi har också pratat om varför jag tidigare plågade mig med så mycket benövningar. Förutom att det är ett straff/självplågarbeteend så har jag inbillat mig att det ska vara bra för rumpan.
- Men det är ett jävla tjat om din rumpa.
Det är väl inget fel på dendär rumpan ? 
Är det någon som sagt något om rumpan i ett förhållande du har haft el vad kommer det här ifrån ?
Nä, det är faktiskt inte någon som sagt något illa om min rumpa någon gång. 
En gång sa Daniel en sak "PÅ SKÄMT när jag knappt inte fick ett par träningstights över röven.
Det var inte illa menat och han ville mest se min reaktion.
Han har aldrig haft något problem med någon del av min kropp vad jag vet. 
Den Osäkerheten var något jag alltid har framkallat helt själv.
Dessutom var det faktiskt konstrtuktionsfel på de byxorna då många hade kommenterat det i omdömen om produkten.

När jag började ut & springa och jogga i samma veva som jag började träffa Daniel var det många som trodde att det var något som han hade sagt åt mig att göra. 
Ifall jag inte skrivit det tidigare vill jag klargöra att Han ALDRIG, EN ENDASTE GÅNG sagt åt mig att jag måste el borde träna pga vikten el annat. Aldrig en endaste gång.
Det var helt och hållet något jag kom på själv.
För att det kändes inte ok att vara ihop med en man som har en kropp som en grekisk gud och själv se ut hur som helst.
Jag ville ju vara fin för honom, vara honom värdig.

Jag skrev något inlägg på fb en gång om att jag tidigare själv kallat alla som var ute och sprang för självplågande idioter.
För att det var något som aldrig funnits på min karta att själv göra. Men jag började lite försiktigt och upptäckte att det var så jäkla skönt efteråt. 
Ja, jag kan fortfarande ifrågasätta om jag håller på att ha ihjäl mig själv ibland när jag håller på att kollapsa men det är SÅÅ värt känslan man får när man äntligen är klar.
Bäst av allt, när du orkar springa längre och märker resultat.

Om ett par veckor ska det bli intressant att se om det här träningsprogrammet också gett något resultat.
Bylund som också tränar med oss ibland tycker att jag gjort stora framsteg sedan jag började.
Han frågade om jag behövde pass på 35 kilo på bänken.
- Nej, hon är ganska säker på allt under 40 sa Roger.
Han känner mig ganska bra.
Å det är sant. 40 är den Magiska siffran jag mentalt har hakat upp mig på.