Juli 2020

2 kvällar i Juli 2020 från Mankellbron, Sveg.

5e natten av 5

Är inne på 5e å sista natten i rad.
Jag var trött redan första natten och extremt trött nu.
Det har varit lite mycket ett nu ett tag.
Mån den 6e fick jag nycklarna till min nya lägenhet 1 trappa ner.
Och på fredagen lämnade jag ifrån mig nycklarna till den gamla.
Andreas hjälpte mig att flytta möblerna under vissa protester. 
Allt annat tog jag själv.
Just börjat fått ordning på det mesta.
Och efter en hel veckas uppehåll i träningen pga flytten så är det fullt ös igen.
Har bara lyckats sova 3-5 timmar efter varje natt. 
Av någon anledning tränar jag alltid extra hårt när jag är trött, så det har varit hårda gympass.
I morgon är ingen gymdag men tänkte lägga in ett konditionspass om jag orkar.
I förrgår fick jag för mig att springa i skogarna vid skidstadion.
Var minst ett år sedan jag sprang där sist och det finnas massor av stigar och små vägar att springa på.
Jag brukar alltid lägga upp så jag vet vart jag ska springa men denhär ggn gjorde jag inte det.
Jag drog iväg och sprang på stigen/vägen längs med stora vägen, tills jag vek av uppöver på en stig jag aldrig varit på tidigare.
Det var mycket uppför och jag passerade också ett stort torp mitt i skogen. Hamnade uppe på ett berg inte långt ifrån slalombacken.
Höll vänster hela vägen tillbaka på olika stigar tills jag började känna igen mig igen.
Det var en jobbig men samtidigt härlig tur.

Ca 4 tim kvar av natten.
Är lite orolig för en av mina brukare.
Hon blir 90 år den första Augusti, förhoppningsvis.
Vi har bara 6 brukare på gruppbostaden och man känner dem alla väl vid dethär laget, och några ligger en lite varmare om hjärtat.
Hon är en av dem, med sina stjärnögon, som alltid lyser upp när man kommer. Många ggr genom åren har hon varit allvarligt sjuk och man har trott att hon inte skulle klara sig men hon har seriöst haft över nio liv och jag hoppas verkligen att hon har ett till.
Hon, med hennes anhöriga har så sett fram emot att få fira hennes 90 års dag.
Tyckte inte det var länge sedan jag tog med henne ut på en promenad och hon skrattade av ren lycka över att få vara ute i friska luften och se/göra något annat. 
Vi gick en extra lång promenad den dagen.

Undrar hur många nätter man gått genom dessa korridorer i det här stora hyreshuset sedan man började våren 2017 ?
Då var man upp över öronen störtförälskad, älskad tillbaka och odödlig av Lycka.
Den känslan kommer jag nog aldrig att få uppleva igen.
Varje dag har varit en evig kamp sedan den lyckan rann ut och man få vara tacksam för de små små ögonblicken som får en att dra på munnen lite.
I lördags skrev Ante till mig och sa att mitt Ex var på gymmet just när jag var påväg dit.
Tog någon extra runda igen för att ge han chansen att komma därifrån. 
Ibland är gymmet helt enkelt inte stort nog för oss båda.
Ibland är jag bara inte stark nog att möta honom..

Undrar vilken jävla idiot som skrev den här notisen egentligen..

Because that:
will take a Lifetime..

Mr fan H..

Har varit lite mycket jobb nu i tag.

Ställt upp med några extra nattpass, fast jag jobbat dag efter.

Igår natt sa jag ifrån för att ladda till mitt ordinarie nattpass.

Behövde få sova, så jag vaknade inte förrän närmare 13.30 idag.

Närmare 16 åkte jag till gymmet.

Kände absolut inte för det men jag ruckar aldrig på mina gympass såvida jag inte är riktigt sjuk. Dessutom var det ben idag.

Nästan så jag hade det på känn innan jag kom dit.

Daniel var där.

Körde en extrasväng och hoppades att han skulle hinna åka därifrån.

Om det var hans barnvecka borde han nästan åka strax för middagstid.

Troligtvis var det så eftersom han åkte i samma veva som jag svängde in en stund senare igen.

Hade en debatt med mig själv medan jag snurrade ett extra varv där.

Han ska fan inte få styra mina gymtider !

Kaxa upp dig, gör det du ska och låt honom inte ta mer än han redan gjort. Men hans närvaro Stör mig. 

Jag är så medveten om honom hela tiden.

Trodde länge att han gett upp Maxgym när han inte fick med sig Tobias längre, dessutom har han brandstationen att träna på.

Max hade liksom blivit mitt territorium nu så första ggn hans bil stod där när jag skulle dit tänkte jag inte heller gå in.

Hade inte gjort det heller om jag inte skulle träna med Roger.

Det gick ju bra ändå. Han skötte sitt & jag mitt.

Och sen var ju gymmet Hans ställe långt innan det blev mitt.

Undrar om någon kan förstå hur sjukt det känns att inte låtsas om någon som man stått så nära tidigare.

Sist vi var där samtidigt talades vi faktiskt vid som hastigast.¨

Jag frågade hur det var med Barnen. 

Ville ge Leah ett par örhängen, men det får vänta eftersom hon skulle ta nya hål i öronen framledes.

Tim hade opererats för trånga luftvägar så han nu kan sova bättre.

De drog genast ihop sig lite i hjärtat.

Min lilla Plupp, som ligger mig alldeles speciellt om hjärtat.

Huvudsaken var att de mådde bra alla 3 och det var så skönt att få höra lite om dem. Det skänkte mig sån lugn och glädje.

Efter gymmet åkte jag på ICA och givetvis hade han just svängt in där också. Och Jag går Oftast Inte in förrän han kommit ut. 

Jag väntade till han åkt denhär ggn också.

Tror tom han såg mig innan han gick in.

Nu är det väl bara och förbereda sig på att han kommer påstå att jag följer efter honom igen..

Varför har dom man minst av allt vill träffa en förmåga att alltid dyka upp på samma ställe. Det slår ju aldrig fel.

Och varför kan jag oftast känna honom innan jag ser honom ?

Han stör mig, DET Stör mig.

Det var inte länge sedan jag var med Andreas på ICA och jag sa att vi måste åka.. typ NU.

- Varför då frågade han.

- Daniel är här.

- Vart då ?

- Det vet jag inte, men han är här.

- Såg du honom ?

- Nej, men han Är här. 

Jag gick själv till bilen.

- Du hade rätt, han är fan här sa Ante när han kom ut.

Jag kan ofta känna honom innan jag ser honom.

Jag vet inte hur, men det har alltid varit så.

När det var vi, fick det mig att le varje gång, men nu är det bara plågsamt.

Det har gått över 1 år, men jag finner det ännu svårt att möta honom. Det gör fortfarande Ont i mig att se honom.

Det var ju HAN. 

Det finns alltid en Han med stort H och för mig är det Han.