Idag gjorde jag sista gympasset innan op den 11 Maj.
Nu har jag gjort allt jag kan från mitt håll för att ha det bästa förutsättningar för en god läkning & om ev komplikationer skulle uppstå. Ju starkare du är, ju fortare läker du.
De pratades om att de kanske skulle gå att göra en titthålsoperation men med tanke på att min livmoder är mer än dubbelt så stor så ändrade dom sig till en öppen operation.
De 2 senaste månadsblödningarna var grönjävliga.
Trodde att jag var tvungen att ringa ambulans pga smärtan, men tog hellre en tabl för mycket. Trots det, tog det låång tid innan smärtan verkligen gav med sig.
Min mage har gått från mjuk till stenhård längst ner.
För 2 år sedan var den bara stenhård i början av varje mens.
Vet inte exakt när den förblev hård, men den har också börjat puta ut mer de senaste månaderna. Känner mig öm & uppblåst och har nästan konstant halsbränna.
Ska bli skönt att bli av med dethär.. handikappet, och leva ett normalt liv utan begränsningar. Utan att behöva taima in saker man vill göra men inte kan om man blöder så mycket & har så ont.
Det enda jag känner oro över är själva ryggmärgsbedövningen.
Den sägs göra ont som fan & kan i värsta fall orsaka förlamning.
Och ser jag den sprutan kommer de inte att behöva söva mig, för då har jag redan svimmat.
Ja, jag har alltid haft svårt för sprutor & nålar.
Tittar alltid bort vid blodprov och än värre är att bli stucken i fingret.
Ja, vad ska jag säga ?
Jag är känslig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar