Är det dags.. ?

Jag har börjat funderat på dra mig hemöver till Sunsvall igen, men det kommer förmodligen att ta några år till innan man väl kommer sig dit.
Men jag vill prova den nya tjänsten först och se hur det känns.
Min familj är på mig hela tiden om att jag ska komma hem nu, och kanske är det dags.
En liten lägenhet i ett trivsamt område utanför stan, nära till skogen.
Det skulle vara trevligt att bjuda hem Mormor på middag, el kunna vara barnvakt åt Albin en dag.
Dock måste jag erkänna att det skrämmer mig att flytta och skaffa nytt jobb.
Man ska hitta en bra lägenhet, någon som man inte blir ruinerad på när man ska betala hyran.
Bara tanken på att packa och frakta och packa upp igen gör mig matt !
Och först å främst hitta ett nytt arbete.. ett arbete som betyder nått för mig och som ger MIG Något.
När man jobbat med samma sak i snart 8 år börjar man tro att man inte klarar av något annat.
Man tappar tron på sig själv. Rädd att misslyckas på det nya arbetet och rädd för att vantrivas.
Visst kan man då byta arbete, men det kan dröja innan man hittar något nytt igen.
Tänk så många människor det finns som vantrivs på sitt arbete.
Som inte kan sova, har magont, faktiskt blir sjuk för att de inte trivs på sitt arbete.
Tänk om alla kunde få jobba med det de ville, något som de älskar att göra, något som ger dem någonting och gör dem lyckliga.
Tänk så många glada ansikten man skulle se varje dag.
Tänk vilken skillnad det skulle göra för samhället.
Men idag skickas man land å rike runt för att ta första bästa jobb oavsett om barnen går i skola på andra sidan sverige.
Undra om de tänker på hur det kan påverka en människa, de högavlönade som sitter å bestämmer.
Jag kan inte påstå att jag älskar mitt jobb, men jag vantrivs inte heller.
Vissa dagar är bra, vissa mindre bra och några är värre än så.
Det går upp å det går ner.
Tacka vet jag Arbetskamraterna, vad gjorde man utan dem ?
Jag är ganska lyckligt lottad som har allt det om man jämför med dom som har det mindre bra.
De som blir sjuk av vantrivsel på arbetet.

Dagens varma kram och tankar går till alla människor där ute som mår dåligt för att de inte trivs på sitt arbete.
Som känner att de kan ge så mycket mer om de bara fick arbeta med något de tycker om, men inte har orken att söka vidare.

Till alla er som älskar ert arbete:
- Vet ni om hur lyckligt lottade ni faktiskt är ?
/A