Läste solstrålens Kommentar till mitt förra inlägg och fick mig ett gott skratt.
"Fotomodell a la Glamour"
Jo, jag tackar ja.
Jag har Aldrig sett mig själv så och kommer aldrig att göra det heller.
Jag vill nog inte bli sedd sån heller.
Det finns så mycket mer i mig... så mycket mer under mitt skal.
Jag vill bli sedd för den Jag verkligen är.
Det finns ett talesätt som säger:
"Döm aldrig en bok efter dess Omslag" !
Tyvärr är det många som gör just det.
Och jag tror allvarligt talat att HAN jag skrev om igår menade varje ord han sa då, jag kunde se det i hans ansikte, på det sätt han såg på mig.
Dessutom hörde jag det så gott som varje dag från andra.
Och faktum var att jag såg bedrövlig ut på den tiden.. men jag kan försäkra att jag hade ett hjärta av Guld.
Jag tuffa väll till mig lite i slutet av högstadiet och kunde ge svar på tal och tom försvara andra som inte orkade el vågade försvara sig själva.
Det fanns en hel del Idioter till killar i min klass, som trodde det var Ok att säga i princip vad som helst till andra utan en enda tanke på hur Ont det gjorde i den andre.
De vet vilka de är själva och jag undrar om de är stolta över sig själva idag.
Men det fanns också ett par Guldkorn.
Speciellt en av dem.
Aldrig någonsin sa han ett enda Ont ord till mig, utan stod hellre upp och försvarade mig el vem än som nu kunde tänkas behöva förstärkning.
Han markerade direkt om han tyckte något var fel.
Jag undrar om han ens vet hur mycket det betydde för mig och alla andra han stod upp för ?
Det Guldkornet hette Marcus Högbom.
Hans bröder skall vara av samma virke och från vad jag har hört brås de på sin Mamma.
Idag när jag stod på balkongen såg jag en bil som kom med en julgran på taket.
Och Det är inget ovanligt med det såhär till jul å allt, men det var bara det att han hade foten fram å toppen bak.
Jag undrar hur den Granen såg ut när han kom hem ?
Dagens kram går till alla GuldKorn som står upp för de som inte orkar/vågar stå upp för sig själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar