Mer tankar..

Här var man Liten.. Ännu Oförstörd. 
Annat är det nu.
Är man utom allt Hopp ?
Har haft lite jobbigt i helgen. Något som har tärt hårt på mig.
Något som inte skulle tära en vanlig Svensson ens.
Men jag är ingen vanlig Svensson.
Jag oroar mig alltid över sådant som är obefintligt för andra, men kan ställa världen på ända för mig.
Det är konstigt hur det kan bli, hur man kan hänga upp sig på små saker tills de blir väldigt stora.
Det är jag expert på.
Jag är min egen absolut värsta Fiende.
Och jag är rädd. Väldigt rädd.
Rädd för att bli sjuk igen.. så sjuk så att jag inte kan skratta längre, för att jag inte minns hur det var man gjorde.
Det har varit så illa en gång och det är otroligt hur fort man glömmer bort sånt när man börjar att må bättre igen.
Vore kanske lättare att veta hur man ska handskas med det om man visste källan till det, förutom att det kommer från mig.
Men varför ?
Varför nu ? Det har ju gått så bra, så varför kan det inte få fortsätta så då.
El är det jag som inte låter det göra det ?

Pappa, Jag saknar dig.
Dagens kram: Den går Från Mig Till Mig.