Jul i stöde 2020

Skönt att var hemma ett litet tag.

Dethär året joggade jag inte på Julafton.

Jag låg i magsmärtor ett par dagar, som jag i princip alltid får i samband med månadsblödningen.

Men jag var ute dan före.

Förundras alltid över hur bra det går att motionera strax innan detdär brakar loss varje gång. Och dagen efter ligger man däckad och är man uppe och rör på sig så känner man sig som 90 år..

Hur som helst var det en lugn jul med 4 pers.

Och ingen snö..

GOD JUL

Bilder från Stödesjön

November i Stöde

Om jag har tur får jag några dagars sammanhängande ledighet 1 gång i månaden och då brukar jag passa på att åka hemöver.

Julförberedelser både inne & ute pågick.

Pappa klättrade i rönnen för att hänga upp den sista ljusslingan & mamma klättrade i fönstren för att hänga upp gardiner. 

Ja, Allt var Precis som vanligt. 

Ett evigt tjavs om precis allt de gjorde. 

Pappa: - Yvonne, Har du sett filmen på gränsen till Sammanbrott ? Där skulle du ha haft huvudrollen !

Morsan tjatade om att jag måste titta på den fina, dyra bollen i smide med belysning på som hon köpt. 

Ja, men vart har du hängt den då ?

Jo, på balkongen uppe, där ingen kan se den.. ?

Helt Ologiskt enligt mig.

Hur som helst var det skönt att komma från sveg en stund. 

Få lite distans till allt som fortfarande plågar mig.

Som vanligt var jag ute och joggade några ggr också, ett måste för att skingra tankarna och hålla måendet i schack.

Jag låg även och läste mycket. 

Av någon anledning kan jag inte längre göra det hemma i sveg.

Det finns helt enkelt ingen ro till det och så har det varit i nästan 2 år nu.

Jag är långt ifrån den jag en gång var, det är ett som är säkert.

Kondition

Jag undrar hur många springturer det blivit i skogen i sommar uppe vid El-ljusspåret. Jag har en speciell rutt som jag alltid springer 3 ggr i veckan. Den går lika mycket upp som ner och tar rejält i ben & rumpa.

Det är roligt när man känner att man gör framsteg och orkar längre även om det kanske inte känns så roligt just då.. när man håller på dör, men det är så jäkla skönt efteråt och man är riktigt stolt över sig själv.

Alla Helgons Afton

Jag har ingen som ligger här på kyrkogårn i sveg, men jag tror inte de har någonting emot var ifrån jag tänder ett ljus för dem. Dom är inte platsbundna bara för att deras kropp/aska ligger på ett ställe. Jag tror dom kan höra dig oavsett när, vart ifrån & hur du väljer att tala till dem. I allafall vill jag tro att det är så. Du bär ju med dig dem i hjärtat vart du än går.

Såhär såg det i allafall ut i Sveg på alla helgons natt.     

Bilder från Stöde

Jag har varit till stöde några ggr i sommar och då lämnar jag gymmet i sveg & fokuserar endast på konditionen. 

Mest bilder från i  höst.

Den 22 Sept knalla jag upp till Vättaberget också.. ensam.

Sensommar i Hemsjön

Sista bilderna från Hemsjön 2020.

Denna helg var det bara jag & mamma då pappa var på fiskeresa.

Juli 2020

2 kvällar i Juli 2020 från Mankellbron, Sveg.

5e natten av 5

Är inne på 5e å sista natten i rad.
Jag var trött redan första natten och extremt trött nu.
Det har varit lite mycket ett nu ett tag.
Mån den 6e fick jag nycklarna till min nya lägenhet 1 trappa ner.
Och på fredagen lämnade jag ifrån mig nycklarna till den gamla.
Andreas hjälpte mig att flytta möblerna under vissa protester. 
Allt annat tog jag själv.
Just börjat fått ordning på det mesta.
Och efter en hel veckas uppehåll i träningen pga flytten så är det fullt ös igen.
Har bara lyckats sova 3-5 timmar efter varje natt. 
Av någon anledning tränar jag alltid extra hårt när jag är trött, så det har varit hårda gympass.
I morgon är ingen gymdag men tänkte lägga in ett konditionspass om jag orkar.
I förrgår fick jag för mig att springa i skogarna vid skidstadion.
Var minst ett år sedan jag sprang där sist och det finnas massor av stigar och små vägar att springa på.
Jag brukar alltid lägga upp så jag vet vart jag ska springa men denhär ggn gjorde jag inte det.
Jag drog iväg och sprang på stigen/vägen längs med stora vägen, tills jag vek av uppöver på en stig jag aldrig varit på tidigare.
Det var mycket uppför och jag passerade också ett stort torp mitt i skogen. Hamnade uppe på ett berg inte långt ifrån slalombacken.
Höll vänster hela vägen tillbaka på olika stigar tills jag började känna igen mig igen.
Det var en jobbig men samtidigt härlig tur.

Ca 4 tim kvar av natten.
Är lite orolig för en av mina brukare.
Hon blir 90 år den första Augusti, förhoppningsvis.
Vi har bara 6 brukare på gruppbostaden och man känner dem alla väl vid dethär laget, och några ligger en lite varmare om hjärtat.
Hon är en av dem, med sina stjärnögon, som alltid lyser upp när man kommer. Många ggr genom åren har hon varit allvarligt sjuk och man har trott att hon inte skulle klara sig men hon har seriöst haft över nio liv och jag hoppas verkligen att hon har ett till.
Hon, med hennes anhöriga har så sett fram emot att få fira hennes 90 års dag.
Tyckte inte det var länge sedan jag tog med henne ut på en promenad och hon skrattade av ren lycka över att få vara ute i friska luften och se/göra något annat. 
Vi gick en extra lång promenad den dagen.

Undrar hur många nätter man gått genom dessa korridorer i det här stora hyreshuset sedan man började våren 2017 ?
Då var man upp över öronen störtförälskad, älskad tillbaka och odödlig av Lycka.
Den känslan kommer jag nog aldrig att få uppleva igen.
Varje dag har varit en evig kamp sedan den lyckan rann ut och man få vara tacksam för de små små ögonblicken som får en att dra på munnen lite.
I lördags skrev Ante till mig och sa att mitt Ex var på gymmet just när jag var påväg dit.
Tog någon extra runda igen för att ge han chansen att komma därifrån. 
Ibland är gymmet helt enkelt inte stort nog för oss båda.
Ibland är jag bara inte stark nog att möta honom..

Undrar vilken jävla idiot som skrev den här notisen egentligen..

Because that:
will take a Lifetime..

Mr fan H..

Har varit lite mycket jobb nu i tag.

Ställt upp med några extra nattpass, fast jag jobbat dag efter.

Igår natt sa jag ifrån för att ladda till mitt ordinarie nattpass.

Behövde få sova, så jag vaknade inte förrän närmare 13.30 idag.

Närmare 16 åkte jag till gymmet.

Kände absolut inte för det men jag ruckar aldrig på mina gympass såvida jag inte är riktigt sjuk. Dessutom var det ben idag.

Nästan så jag hade det på känn innan jag kom dit.

Daniel var där.

Körde en extrasväng och hoppades att han skulle hinna åka därifrån.

Om det var hans barnvecka borde han nästan åka strax för middagstid.

Troligtvis var det så eftersom han åkte i samma veva som jag svängde in en stund senare igen.

Hade en debatt med mig själv medan jag snurrade ett extra varv där.

Han ska fan inte få styra mina gymtider !

Kaxa upp dig, gör det du ska och låt honom inte ta mer än han redan gjort. Men hans närvaro Stör mig. 

Jag är så medveten om honom hela tiden.

Trodde länge att han gett upp Maxgym när han inte fick med sig Tobias längre, dessutom har han brandstationen att träna på.

Max hade liksom blivit mitt territorium nu så första ggn hans bil stod där när jag skulle dit tänkte jag inte heller gå in.

Hade inte gjort det heller om jag inte skulle träna med Roger.

Det gick ju bra ändå. Han skötte sitt & jag mitt.

Och sen var ju gymmet Hans ställe långt innan det blev mitt.

Undrar om någon kan förstå hur sjukt det känns att inte låtsas om någon som man stått så nära tidigare.

Sist vi var där samtidigt talades vi faktiskt vid som hastigast.¨

Jag frågade hur det var med Barnen. 

Ville ge Leah ett par örhängen, men det får vänta eftersom hon skulle ta nya hål i öronen framledes.

Tim hade opererats för trånga luftvägar så han nu kan sova bättre.

De drog genast ihop sig lite i hjärtat.

Min lilla Plupp, som ligger mig alldeles speciellt om hjärtat.

Huvudsaken var att de mådde bra alla 3 och det var så skönt att få höra lite om dem. Det skänkte mig sån lugn och glädje.

Efter gymmet åkte jag på ICA och givetvis hade han just svängt in där också. Och Jag går Oftast Inte in förrän han kommit ut. 

Jag väntade till han åkt denhär ggn också.

Tror tom han såg mig innan han gick in.

Nu är det väl bara och förbereda sig på att han kommer påstå att jag följer efter honom igen..

Varför har dom man minst av allt vill träffa en förmåga att alltid dyka upp på samma ställe. Det slår ju aldrig fel.

Och varför kan jag oftast känna honom innan jag ser honom ?

Han stör mig, DET Stör mig.

Det var inte länge sedan jag var med Andreas på ICA och jag sa att vi måste åka.. typ NU.

- Varför då frågade han.

- Daniel är här.

- Vart då ?

- Det vet jag inte, men han är här.

- Såg du honom ?

- Nej, men han Är här. 

Jag gick själv till bilen.

- Du hade rätt, han är fan här sa Ante när han kom ut.

Jag kan ofta känna honom innan jag ser honom.

Jag vet inte hur, men det har alltid varit så.

När det var vi, fick det mig att le varje gång, men nu är det bara plågsamt.

Det har gått över 1 år, men jag finner det ännu svårt att möta honom. Det gör fortfarande Ont i mig att se honom.

Det var ju HAN. 

Det finns alltid en Han med stort H och för mig är det Han.

Träningsprogram

I ett tidigare inlägg skrev jag att det inte finns något stopp i vissa träningsmoment på gymmet. Jag sliter ut muskeln, ger mig inte förrän det nästan gör ont.
Och det är inte för att det är en rolig övning heller. 
Tvärtom är det oftast på de övningarna jag hatar mest/som är tyngst som jag inte kan begränsa.
Ja, det är som sagt en självplågar grej.
Sån har jag alltid varit.

Jag såg Rickhard Stålhandske göra en benövning som jag brukar göra och frågade honom hur många reps & set han gjorde.
Sen sa jag hur många jag brukade göra. Det var minst det dubbla.
Sen frågade han mig vilka andra benövningar jag gjorde samma dag om jag hade en benDag t ex.
Det var INTE ok. Det måsta jag genast sluta med. 
- Du sliter ut muskeln. Inte undra på att musklerna vibrerar å värker när du kommer hem å sen ska sova på natten.

Frågade Roger A som jag brukar träna med om han kunde ge mig ett träningsprogram för SQuat/benböj & bänkpress.
Just för att det finns inget stop när de gäller benböj bla och han får ofta begränsa mig när vi tränar bänkpress. 
Nu råkar jag gilla bänkpress och det vet han.
Troligtvis därför han håller tillbaka mig där också.
Jag blir irriterad när jag fastnar på 40 kilo i bänk och står stilla där hur länge som helst utan att orka mera.
- Ja, men varför har du så brotomt upp i vikt ?
Det tar år att bygga muskler. Och du bryter ju bara ner dem hela tiden.
Nu är jag alltså inne på 6e av ett 8 veckors program.
Sen har jag själv lagt in mina andra övningar och noga planerat & delat upp så det inte blir för mycket, samt att musklerna hinner vila till nästa pass.
Det fungerar bra och det känns som om jag har mer koll & kontroll på mina träning nu.
Det jag kan tycka är konstigt är att jag inte ens har fått varit upp och nosat kring mina maxvikter/personbästa ännu.
Men vi kör uppbyggnad och jag skulle inte bekymra mig över det.
Vi har också pratat om varför jag tidigare plågade mig med så mycket benövningar. Förutom att det är ett straff/självplågarbeteend så har jag inbillat mig att det ska vara bra för rumpan.
- Men det är ett jävla tjat om din rumpa.
Det är väl inget fel på dendär rumpan ? 
Är det någon som sagt något om rumpan i ett förhållande du har haft el vad kommer det här ifrån ?
Nä, det är faktiskt inte någon som sagt något illa om min rumpa någon gång. 
En gång sa Daniel en sak "PÅ SKÄMT när jag knappt inte fick ett par träningstights över röven.
Det var inte illa menat och han ville mest se min reaktion.
Han har aldrig haft något problem med någon del av min kropp vad jag vet. 
Den Osäkerheten var något jag alltid har framkallat helt själv.
Dessutom var det faktiskt konstrtuktionsfel på de byxorna då många hade kommenterat det i omdömen om produkten.

När jag började ut & springa och jogga i samma veva som jag började träffa Daniel var det många som trodde att det var något som han hade sagt åt mig att göra. 
Ifall jag inte skrivit det tidigare vill jag klargöra att Han ALDRIG, EN ENDASTE GÅNG sagt åt mig att jag måste el borde träna pga vikten el annat. Aldrig en endaste gång.
Det var helt och hållet något jag kom på själv.
För att det kändes inte ok att vara ihop med en man som har en kropp som en grekisk gud och själv se ut hur som helst.
Jag ville ju vara fin för honom, vara honom värdig.

Jag skrev något inlägg på fb en gång om att jag tidigare själv kallat alla som var ute och sprang för självplågande idioter.
För att det var något som aldrig funnits på min karta att själv göra. Men jag började lite försiktigt och upptäckte att det var så jäkla skönt efteråt. 
Ja, jag kan fortfarande ifrågasätta om jag håller på att ha ihjäl mig själv ibland när jag håller på att kollapsa men det är SÅÅ värt känslan man får när man äntligen är klar.
Bäst av allt, när du orkar springa längre och märker resultat.

Om ett par veckor ska det bli intressant att se om det här träningsprogrammet också gett något resultat.
Bylund som också tränar med oss ibland tycker att jag gjort stora framsteg sedan jag började.
Han frågade om jag behövde pass på 35 kilo på bänken.
- Nej, hon är ganska säker på allt under 40 sa Roger.
Han känner mig ganska bra.
Å det är sant. 40 är den Magiska siffran jag mentalt har hakat upp mig på.

You play your part..

Det har gått 1 år och 5 mån sedan det tog slut.

Denhär veckan har jag träffat Christina för första ggn igen på nästan ett helt år och jag har också umgåts med Andreas några ggr. 

Kanske börjar jag sakta men säkert söka kontakt nu, försiktigt börja  kunna umgås med andra igen. 

El så känns det bara så just nu.

Nästa vecka kanske jag drar mig undan & isolerar mig igen.
Men kanske börjar det vända nu..

Idag följade Andreas med på gymmet, sen åt vi lunch under stekhet sol. Efter det gick vi till campingen och jag tog ett dopp i Ljusnan. Där var det i alla fall svalkande i jämförelse med svegsjöns badplats. Andreas tittade på. Doppade inte ens stortån.
Han badar inte. Någonsin.

Vi bestämde att vi skulle ta en minigolf runda imorgon på campingen.

Dåliga banor, men de verkade ändå bättre än de var för ca 8 år sedan då vi sist spelade där.

Jag fortsätter att fokusera på jobb & träning, gör mina 4 gympass i veckan. 
Det är ett måste för att må bra och hålla tankarna på rätt bana.
Det spårar fortfarande ur ibland och jag gråter floder.
Men det går över, och man samlar sig och börjar om igen.
Jag är ganska van vid dethär laget.

Man gör det man måste fast man mår dåligt stundom.
Man går till jobbet, för jobbar man inte, klara man inte ekonomin och då mår man ännu sämre.
Jag kunde inte jobba alls i början fast jag verkligen försökte.
Det har tagit mig nästan ett år att komma tillbaka och nu är glad att jag mår så pass bra att jag orkar jobba fullt igen.
Man går till jobbet, spelar sin roll.
Rollen man har på jobbet.
Något jag och Christina pratade om sist.
Jobb & rollen man spelar på jobbet.
Mår hon inte bra säger hon det el så märker dom det ändå.
Hon frågade om vi kände varandra lika bra på min arbetsplats.
Nu är ju vi lite fler där jag jobbar och nej jag har inte någon nära relationen med någon där och jag vill inte ha det heller.
Vi pratar oftast jobb. Jag kan lyssna när andra pratar om sin familj & sina djur och jag deltar i samtal, men jag pratar inte gärna om mig själv.
Jag jobbar, tränar, äter, sover. Det delen vet dom.
Finns inte så mycket mer att tillägga.
Mitt liv är ganska tomt och innehållslöst numer.
Jag har min jobbroll, den kan och känner jag mig trygg i. Just nu.
När jag slutar och kommer hem tar jag av mig rollen/masken.
Då är jag bara Annie, och då kan jag släppa fram/ut eventuell smärta el annat jag dolt el gått & burit på.

I Torsdags när jag & Christina låg på stranden var det ganska skönt att höra någon annan prata en stund och bara få lyssna.
Bli påmind om världen & människorna utanför.
Påmind om att man inte är ensam om att må dåligt ibland.
Det är så lätt att distansera sig och glömma omvärlden när man mår dåligt. Man kanske blir lite självcentrerad. Men ibland är det också ett måste att stänga allt annat ute itag för att själv kunna läka.

Jag tror, hoppas verkligen inte att jag tappat omtanken om andra medan jag själv mått dåligt. Omtanken om andra har ju alltid funnit där. Jag brukade i alla fall alltid vara uppmärksam & omtänksam om de som för mig är betydelsefulla.
Det är också något som jag vet att jag varit värdesatt för tidigare. Min Omtanke om andra.

Varmt så in i helv..

Denhär sommaren börjar påminna om 2018 när det gäller värmen.

Fattas bara att de ska börja brinna i skogen också som då.

Måste snart gått 14 dagar med strålande sol och upp emot mellan 28-33 grader. 

Strax före midsommar blev jag trädgårdsmästare åt en kompis.

Han håller på att renovera ett hus han köpte för nå år sedan och han är otroligt duktig. Det var ett gammalt ruckel när han köpte det men han tar rum för rum och det får ta den tid det tar.

Sovrum,vardagsrum och pannrum är klart och nu håller han på med badrummet. 

Det var bra precis ett år sedan jag var in där för första ggn och de var så man tappade hakan när man fick se sov & vardagsrum.

Som taget ur en inredningskatalog där allt är noga planerat & genomtänkt in i minsta detalj. 

Vore kul om han skulle tillåta en artikel om det han gjort när det blir klart. Den artikeln skulle kunna gå under namnet 
"Från Koja Till Slott"

Hur som helst har han inte mycket över för trädgården. 

Jag krattade löv där i höst och skottade lite i vinter och nu klipper jag gräs och ska lära mig att köra grästrimmer också.

Jag gillar ju sånt och jag har ju ingen egen trädgård att pyssla i längre. Där har jag pysslat lite nu när det varit som varmast.

Svetten har runnit men man må tar vara på dessa dagar i allafall.

Försöker vara i lägenheten så lite som möjligt. Det är över 30 grader trots korsdrag och persiennerna nere hela tiden. Olidligt !

Igår var jag & Christina och badade i svegsjön innan jag började jobba. Men det var så varmt i vattnet att det inte ens var svalkande. Det var nästan ett år sedan jag umgicks med Christina nu. Jag har gjort ett medvetet val att distansera mig från allt och nästan alla det senaste året.

Är inte redo för nyfikna frågor och funderingar om det som varit.

Tror aldrig att jag kommer att bli det heller.

När människor för honom på tal är det inte alltid snälla saker. 

Får känslan av att de med det vill att jag hoppas/ska tro att de är på min sida och ska hålla med dem och börja prata.

Det fungerar inte riktigt så.

Ja, han har sårat mig, för all framtid. 

Men det betyder inte att jag tycker illa om el kommer tala illa om honom för det.

För det gör jag inte. 

Även om det höll på ta livet av mig att skiljas från dem så måsta han gå sin egen väg. En väg utan mig.

Det är nästan 30 grader inne på jobbet trots fläktar.

Fläktar vi inte får använda pga smittorisken, men det gör vi i alla fall. Annars hade vi ju stendött ! 
Att vi inte får någon AC skyller de också på Corona, men det är bara ett svepskäl. Det hänger väl på ekonomin som allt annat.

Jag filade på ett mail efter påtryckningar från personalen till vår chef om att det fanns hälsorisker med att arbeta i denna värme.

Arbetskläderna är dessutom vinterkläder. 

Görs en inspektion nu så riskerar de att stänga hela arbetsplatsen.

Samt att en AC var ett krav och inte en förfrågan.

Hur som helst vågade jag aldrig skicka mailet. 

Rädd att jag får skit för det för att det kommer från MIN mail trots att de är från oss alla.

Lämnade Maggan att läsa det jag inte vågat skicka och när jag gick på larm var hon snabb som fan att fylla på och sen trycka på SEND.

Som tur var hade chefen semester idag så domen kommer inte förrän på måndag.

Igår fick jag veta att jag skulle vara ute ur lägenheten innan den 15e. Historien upprepar sig. 

Flyttstädning när det är som allra varmast och mycket jobb just då, precis som 2018.

Midsommar 2020

Midsommarhelgen spenderades i Hemsjön precis som förra året.
Den här gången var jag lite mer social.
Förra året var just efter uppbrottet och jag var helt knäckt.

Precis som förra året började jag midsommarafton med en joggingtur.Det var ingen bra ide, det var kokhett och luften stod helt stilla, dessutom hade jag skoskav. 
Trodde jag skulle dö av värmeslag innan jag var tillbaka igen och hoppa i sjön. Så jäkla skönt. 23 grader.

Dagen efter stod jag i vassen med lien.
Det gör jag varje år.
Finns få saker som är så rogivande som att lia bort lite vass.
Brände ryggen som fan gjorde jag också.
Senare tog jag ett kvällsdopp innan vi åkte ut en sväng med båten.

I höstas började pappa på projektet ny altan. 
Denna altan blir större och få ett tak, sen kommer de bli ett soldäck utanför.
Här kommer bilder från i höst.

Å här kommer bilder från midsommar.

När är det NOG, när är det Bra ?

Som alltid när jag legat el vart dålig så blir det ett extra hårt gym-pass. Likaså när det är kaos inombords.
Idag var det mest ben & rumpa och problemet är att jag inte vet när jag ska sluta. Det finns liksom ingen gräns. 
Jag gör mina ben/knäböjmed stången på axlarna tills det gör ont & jag knappt orkar gå och benen krampar & värker resten av dagen och ibland ända långt in på natten. 
Och medans jag håller på hör jag Daniels ord i bakhuvudet.
- Du tränar sönder kroppen. Det slutar med att du får gå med rullator.
Jag vet ju det. Träna med måtta, Vila/Åtehämtning är lika viktig.
Men ändå fortsätter jag.
Alltid min egen värsta fiende..
Så har jag nog varit så länge jag kan minnas.

Varför gör jag så mot mig själv hela tiden ?
Och då är vi tillbaka igen, där allt startade. I Barndomen.

Det konstanta jagandet på bekräftelse & kärlek från min mamma.
" Om jag gör si el så, så kanske hon blir glad,nöjd.
Det blev hon inte..
Men om jag gör på det viset istället, då blir hon nog glad.
Det blev hon inte heller..
Men nu då.. När man känner att man verkligen gjort Allt man kunde och tom känner sig stolt själv, nu måste hon ju bli glad.
El viktigast av Allt - Nu kanske hon tycker Om Mig"
Men hon gjorde ju aldrig det. Inte i den utsträckningen att jag kände det i alla fall.
Kändes som jag slog knut på mig själv ibland för att göra mig förtjänt av den kärleken.
Kunde hon inte bara tycka om mig ändå.
Pappa älskade ju mig, det visste jag. Det kände jag.¨
Så varför strävade man så hårt efter hennes godkännande också.
Varför var det så viktigt ? 
Och varför tänker jag på det nu ?

Troligtvis för att det formade mig fel på nått sätt.
Det skapade ett felbeteende hos mig. 
Jag lärde mig att inte tycka om mig själv heller. 

Det är därför jag inte ger mig nu heller, men inte fan tränar jag el vad det nu är jag gör för att någon annan ska komma och berömma mig.
Jag gör det för mig, för min egen skull, för att då kanske jag kommer tycka om mig själv. Någon gång.. 
Om jag tränar riktigt hårt idag, springer oftare & längre, då har jag varit duktig, då har jag gjort det bra.
Då tycker jag om mig själv.. i alla fall några timmar.
Om jag har tur.. ända tills imorrn.

Jag tror nog att mamma älskar mig, på sitt eget sätt. 
Men hon har nog aldrig vetat hur hon ska säga el visa det.
Hur många ggr har jag inte sett Daniel krama och pussa sina barn och hört honom tala om hur mycket han älskar dem. 
Det är så självklart & naturligt för dem att de inte ens tänker på det. 
För mig var det inte så och jag undrar om Jag skulle varit annorlunda om det varit så. 
Skulle jag också ha varit mer trygg och säker i mig själv då.
Dina föräldrar är ju den första viktiga relationen du har och sätter grunden för hur du känner & älskar andra människor & dig själv genom livet. 
Det finns hur mycket som helst att läsa om det om man är intresserad. Delade mycket sånt med Daniel för att han bättre skulle förstå varför jag är som jag är.

Ett stycke som fastnade i allt jag läst.
" Dålig självkänsla, Ångest, tvångssyndrom, depression mm 
= Brist på kärlek.

Olika typer av Depressioner

Depression är en folksjukdom, den kommer i flera nyanser av grått och drabbar både unga & gamla världen över.

Den kan drabba Vem som helst, När som helst.

Mitt i livet, under hösten, efter hösten, mitt i sommarn el efter en förlossning.

Många som drabbas av en vanlig Depression blir friska inom några veckor med rätt behandling, medan andra lider av kronisk depression el har återkommande besvär under viss tid på året.

Visste ni att det finns 7 Olika typer av Depressioner.

Dethär kan vara bra att veta om dem. 

1. Egentlig Depression.

Det är den vanligaste typen och är kärngruppen bland depressionssjukdomarna. Inte för att det är den vanligaste typen, men även för att den mesta forskningen handlar om den.

Vanliga Symptom: Nedstämdhet, ångest,oro, koncentrationssvårigheter, sömnproblem, förändrad aptit, uppgivenhet, skuldkänslor & minskad sexlust.

Depression kan delas in i Lindrig, Medelsvår el Svår. 

En Lätt depression förhindrar en inte från att fungera normalt i vardagen, även om man mår dåligt.

Vid en Medelsvår kan vissa fortfarande fungera normalt, medan andra har det svårt och inte klarar av att arbeta, socialisera el sova.

En Svår depression påverkar en person till den grad att man inte orkar med grundläggande behov och i vissa fall kan ha självmordstankar.

2. Dystymi.

Dystymi är en lindrig kronisk depression.

Man känner sig sällan glad och ser negativt på livet.

En person som får diagnosen har lidit av symtomen i minst 2 år, men kan ibland ha bättre dagar.

Dystymi behandlas i första hand med antidepressiv medicin.

3. Biopolär Sjukdom.

Biopolär sjukdom även kallad "manodepressiv" innebär att man växlar mellan maniska & depressions perioder.

En manisk period kan man beskrivas som depressionens motpol. Vara överdrivet glad, ha stort självförtroende och mycket Energi. 

Nästa period är hopplösheten tillbaka och självförtroendet bortblåst. Mellan perioderna kan man ofta må bra och det variera från person till person hur många perioder man har.

4. Förlossningsdepression.

Kan drabba både mammor & pappor. Det behöver inte innebära en traumatisk förlossning men man kan exempelvis drabbas om det varit en svår förlossning, har amningsproblem el tidigare varit deprimerad. Utöver nedstämdhet & trötthet kan man ha svårt att känna glädje inför bäbisen el tyngas av oro & skuldkänslor. 

Förlossningsdepression kommer oftast inom de första månaderna efter en förlossning men kan även komma senare under det första året med barnet.

5. Utmattningsdepression.

Utmattningsdepression drabbar inte alla som vi kallar "Utbrändhet" el "gå in i väggen" men kan utlösas av stress och utmattning. 

Symtomen är både psykisk & fysisk och tecknen är bla trötthet, koncentrations-, sömn och minnessvårigheter samt irritation & uppgivenhet.

6. Årstidsbunden depression.

En årstidsbunden depression uppkommer i samband med årstidsväxlingar. Oftast när vi går över till senhöst & vinter men kan även ske under vår-sommar halvåret.

Personer som lider av detta under höst-vinterhalvåret är oftast trötta även om de sover mer än vanligt.

Övriga symptom är oftast typiska som nedstämdhet, minskat intresse för sådant som tidigare var roligt samt koncentrationssvårigheter.

7. Premenstruell dysforiskt syndrom.

PMDS är jämförbart med en depression men går över när mensen kommer.

Det kan börja redan vid ägglossning alt någon vecka innan mensen.

PMDS är en svårare form av PMS och endast 3-5 % av alla som har mens har PMDS.

Det finns även depressioner man kan få som en följd av huvudskador el vissa fysiska sjukdomar.

Så vilken av dessa 7 lider jag av ?

8. Livstidsdepression

En kombination av lätt,medel till svår och nr 2 & 5.

Jobbat mer än vanligt den senaste tiden.
Troligtvis för att många stannar hemma i dessa Corona-tider när man inte får vistas bland folk bara man blir lite snuvig.

Förra veckan t.ex jobbade jag en dag 7-11, ledig nästa 3 timmar innan jag går på 12.45-21 igen. Får en bokning vid 12 tiden där det står att jag även ska jobba natten.
Efter 5 min ringer Sara från jobbet när de fått meddelande.
- Annie, det står att du ska fortsätta jobba natten också !?
Ringer kontoret, som inte hade nån koll på hur det kunnat blivit så, men någon annan fick ta min kväll och jag fick natten.

Efter det blev slut med Daniel ville jag inte ha någonting mer med vården att göra och har sen dess sökt efter annat.
Han har ju varit med sedan dag 1 jag började inom vården.
Det var ju han som fanns där genom allt.
Alla tankar & rädslor, upp & nedgångar jag hade under hela den tiden.
När jag började igen efter honom påminner det mig bara om hur dåligt jag mådde på jobbet under den senaste perioden och det kändes som en nödvändighet att begrava hela den eran med honom.
Men lättare sagt än gjort att bara hitta något annat.
Det underlättar att jag inte längre är kvar inom hemtjänsten, men dessa korridorer inom LLS boendet kastar fortfarande skuggor från förr och det är stundom väldigt jobbigt.
Visst kommer ljusglimtar ibland när det känns bra att få hjälpa och måna om de som behöver det men fortfarande mest skuggor från förr.

Idag har jag varit jätteledsen & stressad hela dagen.
Först kunde jag inte sätta fingret riktigt på varför men sen slår det mig att det känns som evigheter sen jag fick se barnen.
Sen slår det mig ännu än gång, som en hammare , att jag kanske aldrig kommer att få se dem igen. Någonsin !
Just Här & Nu känns det Outhärdligt. 
Som om någon sticker en kniv i hjärtat och vrider om.
Det går inte att beskriva..  Det gör så jävla Ont och tårarna bara rinner.
Hur många ggr har man inte trott att det kanske börjat vända, att det börjat kännas lite bättre/lättare nu, men vare gång man vågat hoppats lite så kommer det över en igen med full kraft.

Går det Aldrig Över..
Blir det Aldrig bättre ?
Hur länge ska jag orka, för just nu känns det som att det inte är mycket längre.